Psaltaren 81

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

In finem, Pro torcularibus, Psalmus ipsi Asaph. Exultate Deo adiutori nostro: iubilate Deo Iacob.

2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Sumite psalmum, et date tympanum: psalterium iucundum cum cithara.

3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Buccinate in Neomenia tuba, in insigni die solemnitatis vestræ:

4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

Quia præceptum in Israel est: et iudicium Deo Iacob.

5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

Testimonium in Ioseph posuit illud, cum exiret de Terra Ægypti: linguam, quam non noverat, audivit.

6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

Divertit ab oneribus dorsum eius: manus eius in cophino servierunt.

7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

In tribulatione invocasti me, et liberavi te: exaudivi te in abscondito tempestatis: probavi te apud aquam contradictionis.

8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

Audi populus meus, et contestabor te: Israel si audieris me,

9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

non erit in te deus recens, neque adorabis deum alienum.

10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

Ego enim sum Dominus Deus tuus, qui eduxi te de terra Ægypti: dilata os tuum, et implebo illud.

11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

Et non audivit populus meus vocem meam: et Israel non intendit mihi.

12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

Et dimisi eos secundum desideria cordis eorum, ibunt in adinventionibus suis.

13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

Si populus meus audisset me: Israel si in viis meis ambulasset:

14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

Pro nihilo forsitan inimicos eorum humiliassem: et super tribulantes eos misissem manum meam.

15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

Inimici Domini mentiti sunt ei: et erit tempus eorum in sæcula.

16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."

Et cibavit eos ex adipe frumenti: et de petra, melle saturavit eos.