Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Dem Sangmeister. Auf der Githith. Von Asaph. Jubelt dem Gott, unserer Stärke, jauchzet auf dem Gotte Jakobs.
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Erhebet den Psalm und schlaget die Pauke, die lieblich Harfe mit dem Psalter.
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Am Neumond stoßt in die Posaune, zur Feier am Tage unseres Festes.
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Denn Satzung ist das für Israel, ein Recht für Jakobs Gott.
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Ein Zeugnis setzte Er es für Joseph, da Er auszog wider das Land Ägypten. Eine Lippe, die ich nicht kannte, hörte ich.
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Ich habe seine Schulter von der Last weggenommen, und seine Hände gingen vorbei an dem Ofen.
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Du riefst in der Drangsal, und Ich zog dich heraus, antwortete dir in des Donners Verborgenheit, Ich prüfte dich am Haderwasser. (Selah)
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Höre, Mein Volk, daß wider dich Ich zeuge; o daß du auf Mich hörtest, Israel!
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Es soll kein fremder Gott in dir sein, und du sollst keinen ausländischen Gott anbeten.
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Ich, Jehovah, bin dein Gott, Der dich aus dem Lande Ägypten heraufgeführt. Tue weit auf deinen Mund und Ich will ihn füllen.
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Und Mein Volk hörte nicht auf Meine Stimme, und Israel wollte nichts von Mir.
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Und Ich entsandte sie im Eigensinn ihres Herzens, sie wandelten nach ihren Ratschlägen.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
O, daß Mein Volk auf Mich hörte, Israel in Meinen Wegen wandelte!
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Um ein Weniges hätte Ich ihre Feinde niedergebeugt, und wider ihre Dränger Meine Hand zurückgekehrt.
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
Die, so Jehovah hassen, müßten Ihm huldigen, und ihre Zeit wäre ewig.
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
Und Ich würde sie von dem Fett des Weizens essen lassen und aus dem Felsen sie mit Honig sättigen.
