Psaltaren 81

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

Chantez avec allégresse à Dieu, notre force; jetez des cris de réjouissance au Dieu de Jacob!

2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Entonnez le chant; faites résonner le tambourin, la harpe agréable avec la lyre.

3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Sonnez de la trompette à la nouvelle lune, à la pleine lune, au jour de notre fête.

4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

Car c'est une loi pour Israël, une ordonnance du Dieu de Jacob.

5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

Il en fit un statut pour Joseph, quand il sortit contre le pays d'Égypte; là j'entendis un langage que je ne connaissais pas.

6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

J'ai déchargé, dit-il, son épaule du fardeau; ses mains ont lâché la corbeille.

7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

Tu as crié dans la détresse, et je t'ai délivré; je t'ai répondu, caché dans le tonnerre; je t'ai éprouvé aux eaux de Mériba. (Sélah)

8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

Écoute, mon peuple, et je t'exhorterai; Israël, si tu m'écoutais!

9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

Qu'il n'y ait point chez toi de dieu étranger; ne te prosterne pas devant les dieux des nations!

10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

Je suis l'Éternel, ton Dieu, qui t'ai fait remonter du pays d'Égypte. Ouvre ta bouche, et je la remplirai.

11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

Mais mon peuple n'a pas écouté ma voix; Israël n'a pas voulu m'obéir.

12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

Et je les ai abandonnés à la dureté de leur cœur, pour marcher selon leurs conseils.

13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

Oh! si mon peuple voulait m'écouter, qu'Israël marchât dans mes voies!

14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

J'eusse en un instant fait ployer leurs ennemis, j'aurais tourné ma main contre leurs adversaires.

15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

Ceux qui haïssent l'Éternel eussent flatté Israël, et son temps heureux eût toujours duré.

16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."

Dieu les eût nourris de la mœlle du froment. Je t'eusse rassasié du miel du rocher.