Psaltaren 81

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

Au chef des chantres. Sur la guitthith. D’Asaph. Chantez avec allégresse à Dieu, notre force! Poussez des cris de joie vers le Dieu de Jacob!

2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Entonnez des cantiques, faites résonner le tambourin, La harpe mélodieuse et le luth!

3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Sonnez de la trompette à la nouvelle lune, A la pleine lune, au jour de notre fête!

4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

Car c’est une loi pour Israël, Une ordonnance du Dieu de Jacob.

5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

Il en fit un statut pour Joseph, Quand il marcha contre le pays d’Égypte… J’entends une voix qui m’est inconnue:

6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

J’ai déchargé son épaule du fardeau, Et ses mains ont lâché la corbeille.

7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

Tu as crié dans la détresse, et je t’ai délivré; Je t’ai répondu dans la retraite du tonnerre; Je t’ai éprouvé près des eaux de Meriba. (Pause)

8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

Écoute, mon peuple! Et je t’avertirai; Israël, puisses-tu m’écouter!

9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

Qu’il n’y ait au milieu de toi point de dieu étranger! Ne te prosterne pas devant des dieux étrangers!

10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

Je suis l’Éternel, ton Dieu, qui t’ai fait monter du pays d’Égypte; Ouvre ta bouche, et je la remplirai.

11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

Mais mon peuple n’a point écouté ma voix, Israël ne m’a point obéi.

12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

Alors je les ai livrés aux penchants de leur cœur, Et ils ont suivi leurs propres conseils.

13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

Oh! Si mon peuple m’écoutait, Si Israël marchait dans mes voies!

14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

En un instant je confondrais leurs ennemis, Je tournerais ma main contre leurs adversaires;

15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

Ceux qui haïssent l’Éternel le flatteraient, Et le bonheur d’Israël durerait toujours;

16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."

Je le nourrirais du meilleur froment, Et je le rassasierais du miel du rocher.