Psaltaren 81

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

Au chef des chantres. Sur la Ghitit. D’Assaph. Célébrez Dieu, notre force, acclamez le Dieu de Jacob!

2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Chantez des hymnes, faites retentir le tambourin, la harpe suave ainsi que le luth,

3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

sonnez le Chofar à la nouvelle lune, au jour fixé pour notre solennité.

4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

Car c’est une loi en Israël, une coutume en l’honneur du Dieu de Jacob;

5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

c’est un témoignage qu’il établit dans Joseph, quand il marcha contre l’Egypte. J’Entendis alors des accents inconnus pour moi…

6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

J’Ai déchargé du fardeau son épaule, ses mains sont affranchies du lourd panier.

7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

Dans la détresse tu as appelé, et je t’ai délivré, je t’ai exaucé du sein mystérieux de la foudre, je t’ai éprouvé auprès des eaux de Meriba. (Sélah)

8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

"Ecoute, mon peuple, je veux t’adjurer; ô Israël, puisses-tu m’écouter!

9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

Qu’il n’y ait pas chez toi de divinité étrangère, ne te prosterne pas devant un dieu du dehors.

10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

Je suis, moi, l’Eternel, ton Dieu qui t’ai tiré du pays d’Egypte. Ouvre largement ta bouche et je la remplirai."

11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

Mais mon peuple n’a pas écouté ma voix, Israël a refusé de m’obéir.

12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

Je les ai donc abandonnés à l’entraînement de leur cœur, ils suivirent leurs propres inspirations.

13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

Ah! si mon peuple voulait m’écouter, Israël marcher dans mes voies,

14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

bien vite, je dompterais leurs ennemis, je ferais peser ma main sur leurs adversaires.

15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

Ceux qui haïssent l’Eternel ramperaient devant lui, mais leur bonheur, à eux, durerait toujours.

16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."

Il les nourrirait de la mœlle du froment, et les rassasierait avec le miel des rochers.