Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Au maître de chant. Sur la Gitthienne. D’Asaph. Chantez avec allégresse en l’honneur de Dieu, notre force; poussez des cris de joie en l’honneur du Dieu de Jacob!
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Entonnez l’hymne, au son du tambourin, de la harpe harmonieuse et du luth!
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Sonnez de la trompette à la nouvelle lune, à la pleine lune, pour le jour de notre fête.
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Car c’est un précepte pour Israël, une ordonnance du Dieu de Jacob.
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Il en fit une loi pour Joseph, quand il marcha contre le pays d’Égypte. J’entends une voix qui m’est inconnue:
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
« J’ai déchargé son épaule du fardeau, et ses mains ont quitté la corbeille.
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Tu as crié dans la détresse, et je t’ai délivré; je t’ai répondu du sein de la nuée orageuse; je t’ai éprouvé aux eaux de Mériba. — Séla.
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
« Ecoute, mon peuple, je veux te donner un avertissement; Israël, puisses-tu m’écouter!
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Qu’il n’y ait pas au milieu de toi de dieu étranger: n’adore pas le dieu d’un autre peuple.
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
« C’est moi, Yahweh, ton Dieu, qui t’ai fait monter du pays d’Égypte. Ouvre la bouche, et je la remplirai.
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
« Mais mon peuple n’a pas écouté ma voix, Israël ne m’a pas obéi.
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Alors je l’ai abandonné à l’endurcissement de son cœur, et ils ont suivi leurs propres conseils.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
« Ah! si mon peuple m’écoutait, si Israël marchait dans mes voies!...
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Bientôt je confondrais leurs ennemis; je tournerais ma main contre leurs oppresseurs.
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
« Ceux qui haïssent Yahweh le flatteraient, et la durée d’Israël serait assurée pour toujours.
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
Je le nourrirais de la fleur de froment, et je le rassasierais du miel du rocher. »
