Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
For the Chief Musician; set to the Gittith. A Psalm of Asaph. Sing aloud unto God our strength: make a joyful noise unto the God of Jacob.
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Take up the psalm, and bring hither the timbrel, the pleasant harp with the psaltery.
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Blow up the trumpet in the new moon, at the full moon, on our solemn feast day.
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
For it is a statute for Israel, an ordinance of the God of Jacob.
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
He appointed it in Joseph for testimony, when he went out over the land of Egypt: [where] I heard a language that I knew not.
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
I removed his shoulder from the burden: his hands were freed from the basket.
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Thou calledst in trouble, and I answered thee in the secret place of thunder; I proved thee at the waters of Meribah. (Selah)
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Hear, O my people, and I will testify unto thee: O Israel, if thou wouldest hearken unto me!
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
There shall no strange god be in thee; neither shalt thou worship any strange god.
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
I am the LORD thy God, which brought thee up out of the land of Egypt: open thy mouth wide, and I will fill it.
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
But my people hearkened not to my voice; and Israel would none of me.
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
So I let them go after the stubbornness of their heart, that they might walk in their own counsels.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Oh that my people would hearken unto me, that Israel would walk in my ways!
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
I should soon subdue their enemies, and turn my hand against their adversaries.
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
The haters of the LORD should submit themselves unto him: but their time should endure for ever.
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
He should feed them also with the finest of the wheat: and with honey out of the rock should I satisfy thee.
