< Psaltaren 81 >

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
For the leader. On the gittith. Of Asaph. Sing aloud to God our strength, shout for joy to the God of Jacob.
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Raise a song, sound the timbrel, sweet lyre and harp.
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
On the new moon blow the horn, at the full moon, the day of our festival.
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
For this is a statute for Israel, a ruling of the God of Jacob,
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
a witness he set up in Joseph, when he marched against Egypt’s land, where he heard an unknown voice say:
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
“I removed from your shoulder the burden, and freed your hands from the basket.
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
At your call of distress I delivered you, from the thundercloud I answered you. At Meribah’s waters I tested you. (Selah)
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
“Listen, my people, to my warning, O Israel, if you would but listen!
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
There must not be a strange god among you, you must bow to no foreign god.
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
I am the Lord your God who brought you up out of Egypt. Open your mouth, that I fill it.
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
“But my people did not listen to my voice, Israel would have none of me.
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
So to their own hard hearts I left them, to follow their own devices.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
O that my people would listen, that Israel would walk in my ways.
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Soon would I humble their enemies, and turn my hand on their foes.
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
Those who hate the Lord would cringe before him in everlasting terror.
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
But you would I feed with the richest wheat, and with honey from the rock to your heart’s desire.”

< Psaltaren 81 >