Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
“For the leader of the music. On the Gittith. A psalm of Asaph.” Sing joyfully to God, our strength! Shout with gladness to the God of Jacob!
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Raise a song, and strike the timbrel, The sweet-sounding harp, and the psaltery!
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Blow the trumpet at the new moon; At the full moon, also, on our festal day!
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
For this is a statute for Israel, A law of the God of Jacob;
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
He appointed it as a memorial in Joseph, When he went out of the land of Egypt, Where he heard a language which he knew not.
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
“I relieved [[said he]] thy shoulders from their burden; Thy hands were removed from the hod.
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Thou didst call in trouble, and I delivered thee; In the secret place of thunder I answered thee; I proved thee at the waters of Meribah. (Pause)
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Hear, O my people! and I will admonish thee! O Israel! that thou wouldst hearken to me!
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Let there be no strange god within thee, Nor worship thou any foreign god!
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
I Jehovah am thy God, Who brought thee out of the land of Egypt: Open wide thy mouth, and I will fill it!
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
But my people would not listen to my voice, And Israel would not hearken to me.
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
So I gave them up to the obstinacy of their hearts, And they walked according to their own devices.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
“O that my people had hearkened to me! That Israel had walked in my ways!
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Soon would I have brought low their enemies, And turned my hand against their adversaries.
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
The haters of Jehovah should have become suppliants to them, And their prosperity should have endured for ever.
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
With the finest of the wheat I would have fed them, And with honey out of the rock would I have satisfied them.”
