Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Sing aloud unto Elohim our strength: make a joyful noise unto the Elohim of Jacob.
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Take a psalm, and bring hither the timbrel, the pleasant harp with the psaltery.
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Blow up the trumpet in the new moon, in the time appointed, on our solemn feast day.
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
For this was a statute for Israel, and a law of the Elohim of Jacob.
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
This he ordained in Joseph for a testimony, when he went out through the land of Egypt: where I heard a language that I understood not.
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
I removed his shoulder from the burden: his hands were delivered from the pots.
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Thou calledst in trouble, and I delivered thee; I answered thee in the secret place of thunder: I proved thee at the waters of Meribah. (Selah)
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Hear, O my people, and I will testify unto thee: O Israel, if thou wilt hearken unto me;
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
There shall no strange elohim be in thee; neither shalt thou worship any strange el.
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
I am YHWH thy Elohim, which brought thee out of the land of Egypt: open thy mouth wide, and I will fill it.
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
But my people would not hearken to my voice; and Israel would none of me.
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
So I gave them up unto their own hearts' lust: and they walked in their own counsels.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Oh that my people had hearkened unto me, and Israel had walked in my ways!
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
I should soon have subdued their enemies, and turned my hand against their adversaries.
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
The haters of YHWH should have submitted themselves unto him: but their time should have endured for ever.
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
He should have fed them also with the finest of the wheat: and with honey out of the rock should I have satisfied thee.
