Psaltaren 81

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

To him that excelleth upon Gittith. A Psalme committed to Asaph. Sing ioyfully vnto God our strength: sing loude vnto the God of Iaakob.

2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Take the song and bring forth the timbrel, the pleasant harpe with the viole.

3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Blowe the trumpet in the newe moone, euen in the time appointed, at our feast day.

4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

For this is a statute for Israel, and a Law of the God of Iaakob.

5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

Hee set this in Ioseph for a testimonie, when hee came out of the land of Egypt, where I heard a language, that I vnderstoode not.

6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

I haue withdrawen his shoulder from the burden, and his handes haue left the pots.

7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

Thou calledst in affliction and I deliuered thee, and answered thee in the secret of the thunder: I prooued thee at the waters of Meribah. (Selah)

8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

Heare, O my people, and I wil protest vnto thee: O Israel, if thou wilt hearken vnto me,

9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

Let there bee no strange god in thee, neither worship thou any strange god.

10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

For I am the Lord thy God, which brought thee out of the land of Egypt: open thy mouth wide and I will fill it.

11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

But my people would not heare my voyce, and Israel would none of me.

12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

So I gaue them vp vnto the hardnesse of their heart, and they haue walked in their owne cousels.

13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

Oh that my people had hearkened vnto me, and Israel had walked in my wayes.

14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

I would soone haue humbled their enemies, and turned mine hand against their aduersaries.

15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

The haters of the Lord should haue bene subiect vnto him, and their time should haue endured for euer.

16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."

And God would haue fedde them with the fatte of wheat, and with honie out of the rocke would I haue sufficed thee.