Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
(Til Sangmesteren. Al-haggittit. Af Asaf.) Jubler for Gud, vor Styrke, råb af fryd for Jakobs Gud,
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
istem Lovsang, lad Pauken lyde, den liflige Citer og Harpen;
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
stød i Hornet på Nymånedagen, ved Fuldmåneskin på vor Højtidsdag!
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Thi det er Lov i Israel, et Bud fra Jakobs Gud;
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
han gjorde det til en Vedtægt i Josef, da han drog ud fra Ægypten, hvor han hørte et Sprog, han ikke kendte.
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
"Jeg fried hans Skulder for Byrden, hans Hænder slap fri for Kurven.
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
I Nøden råbte du, og jeg frelste dig, jeg svarede dig i Tordenens Skjul, jeg prøvede dig ved Meribas Vande. (Sela)
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Hør, mit Folk, jeg vil vidne for dig, Israel, ak, om du hørte mig!
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
En fremmed Gud må ej findes hos dig, tilbed ikke andres Gud!
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Jeg, HERREN, jeg er din Gud! som førte dig op fra Ægypten; luk din Mund vidt op, og jeg vil fylde den!
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Men mit Folk vilde ikke høre min Røst, Israel lød mig ikke.
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Da lod jeg dem fare i deres Stivsind, de vandrede efter deres egne Råd.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Ak, vilde mit Folk dog høre mig, Israel gå mine Veje!
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Da kued jeg snart deres Fjender, vendte min Hånd mod deres Uvenner!
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
Deres Avindsmænd skulde falde og gå til Grunde for evigt;
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
jeg nærede dig med Hvedens Fedme, mættede dig med Honning fra Klippen!"
