Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Til Sangmesteren. Al-haggittit. Af Asaf.
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Jubler for Gud, vor Styrke, raab af fryd for Jakobs Gud,
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
istem Lovsang, lad Pauken lyde, den liflige Citer og Harpen;
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
stød i Hornet paa Nymaanedagen, ved Fuldmaaneskin paa vor Højtidsdag!
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Thi det er Lov i Israel, et Bud fra Jakobs Gud;
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
han gjorde det til en Vedtægt i Josef, da han drog ud fra Ægypten, hvor han hørte et Sprog, han ikke kendte.
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
»Jeg fried hans Skulder for Byrden, hans Hænder slap fri for Kurven.
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
I Nøden raabte du, og jeg frelste dig, jeg svarede dig i Tordenens Skjul, jeg prøvede dig ved Meribas Vande. (Sela)
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Hør, mit Folk, jeg vil vidne for dig, Israel, ak, om du hørte mig!
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
En fremmed Gud maa ej findes hos dig, tilbed ikke andres Gud!
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Jeg, HERREN, jeg er din Gud, som førte dig op fra Ægypten; luk din Mund vidt op, og jeg vil fylde den!
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Men mit Folk vilde ikke høre min Røst, Israel lød mig ikke.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Da lod jeg dem fare i deres Stivsind, de vandrede efter deres egne Raad.
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Ak, vilde mit Folk dog høre mig, Israel gaa mine Veje!
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
Da kued jeg snart deres Fjender, vendte min Haand mod deres Uvenner!
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
Deres Avindsmænd skulde falde og gaa til Grunde for evigt; jeg nærede dig med Hvedens Fedme, mættede dig med Honning fra Klippen!«
