Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Til Sangmesteren; til Githith; af Asaf.
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Synger med Fryd for Gud, vor Styrke, raaber med Glæde for Jakobs Gud!
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Istemmer Lovsang, og giver Trommen, den liflige Harpe med Psalteren hid!
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Blæser i Trompeten ved Nymaane, ved Fuldmaane, til vor Højtidsdag!
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Thi den er en Skik i Israel, en Lov for Jakobs Gud.
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Den satte han til et Vidnesbyrd i Josef, der han drog ud imod Ægyptens Land; jeg hørte en Røst, som jeg ikke kendte:
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
„Jeg tog Byrden bort fra hans Skuldre, hans Hænder bleve befriede fra Bærekurven.
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Du paakaldte i Nøden, og jeg udfriede dig; jeg bønhørte dig fra Tordenskyens Skjul, jeg prøvede dig ved Meriba Vande. (Sela)
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Hør, mit Folk! og jeg vil vidne imod dig; Israel! gid du vilde høre mig.
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Der skal ingen fremmed Gud være hos dig, og du skal ikke tilbede andre Folks Gud.
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Jeg er Herren din Gud, som førte dig op fra Ægyptens Land; lad din Mund vidt op, og jeg vil fylde den.
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Men mit Folk hørte ikke min Røst, og Israel vilde ikke tjene mig.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Og jeg lod dem fare i deres Hjertes Stivhed; de vandrede efter deres egne Raad.
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Gid mit Folk vilde høre mig! gid Israel vilde vandre paa mine Veje!
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
Da vilde jeg om et lidet ydmyge deres Fjender og vende min Haand imod deres Modstandere.
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
De, som hade Herren, skulde smigre for det, og deres Tid skulde vare evindelig. Og jeg skulde bespise det med den bedste Hvede, ja, jeg vilde mætte dig med Honning af en Klippe‟.
