Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Katoeng kruek zaehoikung hanah. Gittih ah sak koi Asaph ih Saam laa. Aicae thacakhaih Sithaw khaeah hanghaih hoiah laa to sah oh; Jakob Sithaw khaeah anghoehaih hoiah hang oh.
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Lok kamding katoeng tamoi to sin oh, cingceng to bop oh loe, laa hoiah pakoeh oh.
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Khrah tarae moe, khrah amdueng nathuem ih poihkung ah, mongkah to ueng oh.
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Hae loe Jakob Sithaw zaehhoihaih lok, Israel han paek ih thuitaekhaih lok ah oh.
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Ka thaikop ai ih lok ka thaihaih, Izip prae hoiah a caeh naah, Joseph hanah to baktih lokthuihaih to a sak pae.
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Anih palaeng nui ih kazit hmuen to ka takhoe pae moe, benthang thung hoiah a ban to ka zuh pae.
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Raihaih na tongh naah, kang loisak; kamtueng ai khopazihaih ahmuen hoiah kang pathim; Meribah tuinawk nuiah nang to kang tanoek. (Selah)
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Aw kai ih kaminawk tahngai oh, lok kang thuih o han; Aw Israel, ka lok hae na tahngai o nahaeloe!
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Nangcae khaeah kalah sithaw om mak ai; sithaw kalah doeh na bok o mak ai.
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Kai loe Izip prae hoiah nangcae zaehoikung, Angraeng na Sithaw ah ka oh; pakha to kakawk ah aang oh, pakha koimongah kang paek o han.
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Toe kai ih kaminawk loe ka lok tahngai o mak ai; Israel loe kai khaeah amha mak ai.
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
To pongah angmacae palungthahhaih baktih toengah ka prawt sut; nihcae loe angmacae koehhaih baktiah caeh o.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Kai ih kami mah ka lok tahngaih o moe, Israel mah ka loklam to pazui nahaeloe!
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Nihcae ih misanawk to karangah ka kuepsak moe, a misanawk bangah ka ban ka paqoi han.
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
Angraeng hnuma kaminawk loe angmacae koeh ah anih hmaa ah akuep o tih, nihcae danpaekhaih loe dungzan khoek to om tih boeh.
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
Anih mah kakhraem koek buh hoiah nihcae to pacah ueloe, cathaeng thung ih khoitui hoiah na zok kam hahsak han, tiah a thuih.
