Psaltaren 80
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm. Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
Þú hirðir Ísraels sem leiðir þjóð þína eins og hjörð. Þú Guð sem situr á hásæti uppi yfir verndarenglunum, beygðu þig niður og hlustaðu á bæn mína. Láttu veldi þitt birtast í geisladýrð!
2 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.
Leyfðu ættkvíslum Efraíms, Benjamíns og Manasse að verða vitni að því er þú frelsar okkur með mætti þínum.
3 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
Dragðu okkur til þín á ný, ó Guð. Líttu til okkar með velþóknun og kærleika, það er okkar eina von.
4 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?
Ó, Drottinn, þú Guð sem stjórnar hersveitum himnanna, hve lengi ætlar þú að draga bænheyrsluna og láta reiði þína haldast?
5 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.
Þú hefur alið okkur á sorg og sút
6 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.
og gert okkur að andstyggð í augum nágrannaþjóðanna sem hæða okkur og spotta.
7 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
Drottinn hersveitanna, dragðu okkur til þín á ný. Líttu til okkar með velþóknun og kærleika, annars er úti um okkur.
8 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.
Þú fluttir okkur frá Egyptalandi eins og gæðavínvið, upprættir heiðingjana og gróðursettir okkur í landinu.
9 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.
Þú plægðir jörðina og braust landið, við skutum rótum og klæddum hæðirnar.
10 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;
Við skyggðum á fjöllin og breiddum úr okkur eins og greinar sedrustrésins,
11 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.
þöktum landið frá Miðjarðarhafi og allt til Evfrat.
12 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?
En nú hefur þú brotið niður múra okkar og eftir stöndum við varnarlausir.
13 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.
Landið hefur verið eytt og er nú orðið að bústað villidýra.
14 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.
Við biðjum þig, þú Guð hinna himnesku hersveita, komdu og blessaðu okkur. Líttu niður af himni, sjáðu þjáningar okkar og hlúðu að þessum vínviði þínum!
15 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.
Vernda það sem þú sjálfur gróðursettir, einkasoninn þinn!
16 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.
Óvinirnir lögðu okkur að velli og kveiktu í borgunum. Þeir farast fyrir augliti þínu!
17 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.
Styrktu manninn sem þú elskar, soninn sem þú valdir
18 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.
og við munum aldrei snúa við þér baki. Lífgaðu okkur á nýjan leik og þá skulum við ákalla þig.
19 HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
Drottinn, Guð hersveitanna, dragðu okkur til þín á ný. Líttu niður til okkar og láttu okkur sjá velþóknun þína.
