Psaltaren 80

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm. Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

Dem Sangmeister, nach (der Weise von: ) "(Wie) Lilien ist das Zeugnis." / Ein Psalm Asafs.

2 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

Israels Hirt, horch auf, / Der du Josef führtest wie Schafe! / Der du thronest auf den Keruben, / Erscheine im Lichtglanz!

3 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

Efraim, Benjamin und Manasse siegreich führend / Biete auf deine Macht / Und komm uns zu Hilfe!

4 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

Elohim, stell uns wieder her! / Laß leuchten dein Antlitz, so wird uns geholfen!

5 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

Jahwe Elohim Zebaôt, / Wie lange währet dein Zorn / Trotz des Gebetes deines Volks?!

6 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

Du hast es mit Tränenbrot gespeist / Und es mit Tränen reichlich getränkt.

7 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

Unsre Nachbarn streiten sich unsertwegen, / Und unsre Feinde verspotten uns.

8 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

Elohim Zebaôt, stell uns wieder her! / Laß leuchten dein Antlitz, so wird uns geholfen!

9 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

Einen Weinstock hast du aus Ägypten geholt, / Hast Völker vertrieben und ihn gepflanzt.

10 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

Du hast vor ihm Raum geschafft: / So schlug er Wurzeln und füllte das Land.

11 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

Es deckten sich Berge mit seinem Schatten, / Mit seinen Reben die Zedern Gottes.

12 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

Seine Ranken sandte er bis ans Meer / Und seine Zweige bis an den Strom.

13 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

Warum hast du denn seinen Zaun zerbrochen, / Daß ihn jeder zerpflückt, der vorübergeht?

14 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

Der Eber des Waldes frißt ihn ab, / Das Getier des Feldes macht ihn kahl.

15 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

Elohim Zebaôt, o schau doch wieder vom Himmel und sieh — / Sorge für diesen Weinstock:

16 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

Für den Sprößling, den deine Rechte gepflanzt, / Für den Sohn, den du dir erzogen!

17 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

Wie ist er mit Feuer verbrannt. / Vor deinem Zornblick laß sie vergehn!

18 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.

Deine Hand sei über dem Mann deiner Rechten, / Dem Menschensohn, den du dir erzogen:

19 HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

So werden wir nimmer von dir weichen. / Laß uns am Leben, so rufen wir an deinen Namen. Jahwe Elohim Zebaôt, stell uns wieder her! / Laß leuchten dein Antlitz, so wird uns geholfen!