Psaltaren 8

1 För sångmästaren, till Gittít; en psalm av David. HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen!

A karmesternek, a Gittítre. Zsoltár Dávidtól. Örökkévaló, mi Urunk, mily hatalmas a neved az Egész földön, a ki fenségedet tetted az egekre!

2 Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.

Kisdedek és csecsemők szájából alapítottál hatalmat, elleneid miatt, hogy elnémíts ellenséget és boszúvágyót.

3 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett,

Midőn látom egeidet, újjaid művét, holdat és csillagokat, melyeket megszilárdítottál -:

4 vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom.

mi a halandó, hogy megemlékszel róla, és az ember fia, hogy gondolsz reá?

5 Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.

Kevéssel tetted csekélyebbé Istennél, dicsőséggel és díszszel koronáztad;

6 Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter:

uralkodóvá tetted kezed művein, mindet lábai alá helyezted:

7 får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur,

juhokat és ökröket mindmegannyit, s a mező állatait is,

8 fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar.

az ég madarát, s a tenger halait – átkel ő tengerek ösvényein.

9 HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!

Örökkévaló, mi Urunk, mily hatalmas a te neved az egész földön!