Psaltaren 79
1 En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.
O Pathen chiding namdangten nanga dinga nanakilhendoh nagamchu ahinlo tauvin, na Houin theng asuboh’un chuleh Jerusalem chu khogemsa abahsah tauvin ahi.
2 De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.
Amahon nasohte tahsa chu vantham jolla lengle vachate adalhahpeh tauvin, ame thengte tahsaphe chugamlah ganhingho an le chahin apangtan ahi.
3 De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.
Jerusalem kimvellah thisan hi twilon in along jengin mithi oiding koimacha aumpoi.
4 Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Kaheng kakomho noise dingleh kajet kavei a umho dingin noise le taitomin kaumtauve.
5 Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?
O Pakai phat ichangeiya kachung uva nalunghan ding hitam? Tonsot geijin em? Phat ichan geija nathangthipna chu meikong banga aljeng dingham?
6 Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.
Pakai nalunghanna chu nang nadonnom loute chiding namdang holeh naminpan nomloute lenggam hochungah bunglhatan.
7 Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.
Ajeh chu amahon ame Israelte hi avallhum gamtauvin chuleh gamsung hi gamgem asodohsah tauvin ahi.
8 Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.
Kapu kapateu chonset jeh'in keiho neithep mosah hihbeh un! Nami khotonan gangtah’in kangaichatnu neisuh bulhitpeh un, achutilouleh kakinepnau beiding ahitai.
9 Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.
O Pathen kasochatnau, neipanhu loiyun! aming loupina dingin neipanhuvin, kachonsetnau ngaidam inlang neihuh doh’un aming loupina dingin.
10 Varför skulle hedningarna få säga: "Var är nu deras Gud?" Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.
Ipi dinga chiding namdangte hin eihouset uva “A Pathen u hoilai a umham?” natisah nahlai dingham? Hiche chiding namdangho chunga naphulahna chu neimusahih in, ajeh chu amahohin nasohte thisan aso u ahi.
11 Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.
Sohchangho lhasetna hi ngaipehin, thidinga athu kitansa hohi huhdoh inlang nathaneina chu neivet sah’un.
12 Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.
O Pakai kaheng kakom hon noise taha nahousetnao hi ajat sagin lethuh tei in.
13 Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.
Hiteng chuleh keiho namite nangailutna ankonga kivah nakelngoiten akhang khangin nang vahchoi ungting, vahchoi jing tao vinge.
