Psaltaren 79
1 En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.
Aw Khawsa, pilnam thlangkhqi ing na qo ak pangkhqi tuk hawh uhy; na bawkim ciim ce tyih kap sak unawh, Jerusalem ce qawp sak hawh uhy.
2 De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.
Na tyihzawih thlangkhqi qawk ce khan nakaw phakhqi a buh na pe uhy; nak thlang ciimkhqi a sa ce khawmdek qamsakhqi a buh na pe uhy.
3 De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.
Jerusalem a kengsam awh tui amyihna thi ce hawk uhy, qawk ak pup hly kawi u pynoet awm am awm hy.
4 Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Kami kengsam awhkaw thlangkhqi a qaihbu nani kami awm hawh hy.
5 Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?
Iqyt dy nu, Aw Bawipa? Kumqui dyna nak kaw so hly hawh nawh nu? Iqyt dy nu nak thatlainaak ce mai amyihna a uih kaw?
6 Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.
Nang ama nik sim pilnam ak khan awh nak kawsonaak ce hawk lah, nang ming amak khy pilnam ak khan awh nak kawsonaak ce hawk lah;
7 Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.
kawtih cekhqi ing Jacob ce daih unawh a im a lokhqi ce hqe pe pheng hawh uhy.
8 Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.
Ami pakhqi a thawlhnaak ce kaimih koeh nik kawqut nak khqi; nam qeennaak ing kaimih hqum aham ang tawnna law hlah seh, voet a hlauh na awm hqoeng hawh unyng.
9 Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.
Aw Khawsa kaimih a hulkung, kaimih ve ni hul khqi lah, nang ming thangleeknaak aham; namah ang ming ak caming kaimih ve ni hul khqi nawhtaw ni thaawng khqi lah.
10 Varför skulle hedningarna få säga: "Var är nu deras Gud?" Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.
Ikawtih pilnam thlangkhqi ing, “Hana a Khawsa a awm?” ami ti hly paqap? Kaimih amik huh awh pilnam thlangkhqi a sim na kqawn unawh, na tyihzawih thlangkhqi a thi phu nang ing lo hy tice sim lah u seh.
11 Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.
Thawng ak tlakhqi ak khynaak awi ing na haai pha law seitaw; na bantha ing thih aham ami thawlh sak ce dem sak lah.
12 Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.
Ka kengsam awhkaw thlangkhqi namah a nik thekhanaakkhqi ce a phai awh pyh ak khqih dy awh Bawipa nang ing thung lah.
13 Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.
Cawhtaw nang ak thlangkhqi, na qamno a sainaak awhkaw tuukhqi ing nang ce kumqui dyna nim kyihcah hawh kawm uh; cadil dyna nang kyihcahnaak ce kqawn kawng unyng.
