Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Masquil de Asaph. ESCUCHA, pueblo mío, mi ley: inclinad vuestro oído á las palabras de mi boca.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
Abriré mi boca en parábola; hablaré cosas reservadas de antiguo:
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Las cuales hemos oído y entendido; que nuestros padres nos [las] contaron.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
No las encubriremos á sus hijos, contando á la generación venidera las alabanzas de Jehová, y su fortaleza, y sus maravillas que hizo.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
El estableció testimonio en Jacob, y pusó ley en Israel; la cual mandó á nuestros padres que la notificasen á sus hijos;
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
Para que [lo] sepa la generación venidera, y los hijos que nacerán; y [los que] se levantarán, [lo] cuenten á sus hijos;
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
A fin de que pongan en Dios su confianza, y no se olviden de las obras de Dios, y guarden sus mandamientos:
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Y no sean como sus padres, generación contumaz y rebelde; generación que no apercibió su corazón, ni fué fiel para con Dios su espíritu.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Los hijos de Ephraim armados, flecheros, volvieron [las espaldas] el día de la batalla.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
No guardaron el pacto de Dios, ni quisieron andar en su ley:
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
Antes se olvidaron de sus obras, y de sus maravillas que les había mostrado.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Delante de sus padres hizo maravillas en la tierra de Egipto, en el campo de Zoán.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Rompió la mar, é hízolos pasar; é hizo estar las aguas como en un montón.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
Y llevólos de día con nube, y toda la noche con resplandor de fuego.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Hendió las peñas en el desierto: y dióles á beber como de grandes abismos;
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
Pues sacó de la peña corrientes, é hizo descender aguas como ríos.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Empero aun tornaron á pecar contra él, enojando en la soledad al Altísimo.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
Pues tentaron á Dios en su corazón, pidiendo comida á su gusto.
19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Y hablaron contra Dios, diciendo: ¿Podrá poner mesa en el desierto?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
He aquí ha herido la peña, y corrieron aguas, y arroyos salieron ondeando: ¿podrá también dar pan? ¿aparejará carne á su pueblo?
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Por tanto oyó Jehová, é indignóse: y encendióse el fuego contra Jacob, y el furor subió también contra Israel;
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
Por cuanto no habían creído á Dios, ni habían confiado en su salud:
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
A pesar de que mandó á las nubes de arriba, y abrió las puertas de los cielos,
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
E hizo llover sobre ellos maná para comer, y dióles trigo de los cielos.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Pan de nobles comió el hombre: envióles comida á hartura.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Movió el solano en el cielo, y trajo con su fortaleza el austro.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
E hizo llover sobre ellos carne como polvo, y aves de alas como arena de la mar.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
E hízolas caer en medio de su campo, alrededor de sus tiendas.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Y comieron, y hartáronse mucho: cumplióles pues su deseo.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
No habían quitado de sí su deseo, aun estaba su vianda en su boca,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
Cuando vino sobre ellos el furor de Dios, y mató los más robustos de ellos, y derribó los escogidos de Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Con todo esto pecaron aún, y no dieron crédito á sus maravillas.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Consumió por tanto en nada sus días, y sus años en la tribulación.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Si los mataba, entonces buscaban á Dios; entonces se volvían solícitos en busca suya.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
Y acordábanse que Dios era su refugio, y el Dios Alto su redentor.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Mas le lisonjeaban con su boca, y con su lengua le mentían:
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
Pues sus corazones no eran rectos con él, ni estuvieron firmes en su pacto.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Empero él misericordioso, perdonaba la maldad, y no [los] destruía: y abundó para apartar su ira, y no despertó todo su enojo.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
Y acordóse que eran carne; soplo que va y no vuelve.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
¡Cuántas veces lo ensañaron en el desierto, lo enojaron en la soledad!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Y volvían, y tentaban á Dios, y ponían límite al Santo de Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
No se acordaron de su mano, del día que los redimió de angustia;
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
Cuando puso en Egipto sus señales, y sus maravillas en el campo de Zoán;
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
Y volvió sus ríos en sangre, y sus corrientes, porque no bebiesen.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
Envió entre ellos una mistura de moscas que los comían, y ranas que los destruyeron.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
Dió también al pulgón sus frutos, y sus trabajos á la langosta.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
Sus viñas destruyó con granizo, y sus higuerales con piedra;
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
Y entregó al pedrisco sus bestias, y al fuego sus ganados.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
Envió sobre ellos el furor de su saña, ira y enojo y angustia, con misión de malos ángeles.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
Dispuso el camino á su furor; no eximió la vida de ellos de la muerte, sino que entregó su vida á la mortandad.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
E hirió á todo primogénito en Egipto, las primicias de las fuerzas en las tiendas de Châm.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Empero hizo salir á su pueblo como ovejas, y llevólos por el desierto, como un rebaño.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
Y guiólos con seguridad, que no tuvieron miedo; y la mar cubrió á sus enemigos.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
Metiólos después en los términos de su santuario, en este monte que ganó su mano derecha.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
Y echó las gentes de delante de ellos, y repartióles una herencia con cuerdas; é hizo habitar en sus moradas á las tribus de Israel.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Mas tentaron y enojaron al Dios Altísimo, y no guardaron sus testimonios;
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Sino que se volvieron, y se rebelaron como sus padres: volviéronse como arco engañoso.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
Y enojáronlo con sus altos, y provocáronlo á celo con sus esculturas.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Oyólo Dios, y enojóse, y en gran manera aborreció á Israel.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
Dejó por tanto el tabernáculo de Silo, la tienda [en que] habitó entre los hombres;
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
Y dió en cautividad su fortaleza, y su gloria en mano del enemigo.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
Entregó también su pueblo á cuchillo, y airóse contra su heredad.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
El fuego devoró sus mancebos, y sus vírgenes no fueron loadas en cantos nupciales.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Sus sacerdotes cayeron á cuchillo, y sus viudas no lamentaron.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Entonces despertó el Señor á la manera del que ha dormido, como un valiente que grita excitado del vino:
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
E hirió á sus enemigos en las partes posteriores: dióles perpetua afrenta.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Y desechó el tabernáculo de José, y no escogió la tribu de Ephraim;
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
Sino que escogió la tribu de Judá, el monte de Sión, al cual amó.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
Y edificó su santuario á manera de eminencia, como la tierra que cimentó para siempre.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
Y eligió á David su siervo, y tomólo de las majadas de las ovejas:
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
De tras las paridas lo trajo, para que apacentase á Jacob su pueblo, y á Israel su heredad.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
Y apacentólos con entereza de su corazón; y pastoreólos con la pericia de sus manos.
