Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Un salmo (masquil) de Asaf. Escucha, pueblo mío, lo que tengo para enseñarte. Escucha lo que vengo a decirte.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
Te enseñaré dichos sabios; y te explicaré misterios del pasado
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
que he escuchado antes y sobre los cuales he reflexionado. Son historias de nuestros antepasados que han sido transmitidas por generaciones.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
No las ocultaremos de nuestros hijos. Le contaremos a la siguiente generación sobre las maravillas que Dios ha hecho; sobre su poder y grandes obras.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Él entregó sus leyes a los descendientes de Jacob; dio sus instrucciones al pueblo de Israel. Él ordenó a nuestros padres para que las enseñaran a sus hijos,
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
a fin de que la siguiente generación—los que aún no habían nacido—entendieran y crecieran para enseñar a sus hijos.
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
De esta forma debían mantener su fe en Dios y no olvidar lo que Dios ha hecho, así como seguir sus mandamientos.
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Para que no fueran como sus antepasados, una generación terca y rebelde que carecía de fe y fidelidad.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Los soldados de Efraín, aunque estaban armados con arcos, huyeron el día de la batalla.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
No cumplieron el pacto de Dios, y se negaron a seguir sus leyes.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
Ignoraronl lo que Dios había hecho, y las maravillas que les había mostrado antes:
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
los milagros que había hecho por sus antepasados en Zoán, en Egipto.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Él dividió el mar en dos y los condujo a través de él, manteniendo las aguas como muros a cada lado.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
Él los guiaba con una nube en el día, y de noche con una nube de fuego.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Partió las rocas en el desierto para darle agua abundante a su pueblo. Aguas profundas como el océano.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
¡Él hizo que de las piedras fluyera agua como un río!
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Pero ellos siguieron pecando contra él, rebelándose contra el Altísimo mientras andaban por el desierto.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
Deliberadamente provocaban a Dios, exigiendo las comidas que tanto anhelaban.
19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Insultaron a Dios diciendo: “¿Puede Dios darnos comida aquí en el desierto?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
Si bien puede golpear una roca y hacer que de ellas fluya agua como corrientes de río, ¿puede acaso darnos pan? ¿Puede darnos carne?”
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Cuando el Señor oyó esto, se enojó mucho, y el fuego de su enojo se encendió contra los descendientes de Jacob, el pueblo de Israel,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
porque ellos no creyeron en Dios y no confiaron en que podía cuidar de ellos.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Tanto fue su enojo que ordenó a los cielos se abrieran,
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
e hizo llover maná del cielo, dándoles así pan celestial.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Los seres humanos comieron del pan que comen los ángeles. Y les dio más que suficiente.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Luego hizo soplar un viento desde el Este, y por su poder también hizo soplar el viento que viene del Sur.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
Hizo llover carne como tan abundante como el polvo. Las aves eran muchas, como la arena de la playa.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
E hizo caer las aves en medio del campamento, y alrededor de sus carpas.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Y comieron hasta que se saciaron. Les dio la comida que tanto deseaban.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
Pero antes de saciar su apetito, mientras aún masticaban la carne,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
Dios se enojó con ellos e hizo morir a los hombres más fuertes, derribándolos en plena juventud.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
A pesar de esto, siguieron pecando. A pesar de los milagros, se negaban a creer en él.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Así que apagó sus vidas vanas, e hizo que terminaran sus años con horror.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Cuando Dios comenzó a matarlos, volvieron con oraciones a él, arrepentidos de su pecado.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
Se acordaron de que Dios era su roca, que el Dios Altísimo era su salvador.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Entonces lo comenzaron adular de labios para afuera, pero solo mentían.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
En sus corazones no eran sinceros y no guardaron el pacto que tenían con él.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Pero por su compasión él perdonó su pecado y no los destruyó. Muchas veces contuvo su enojo y no desató toda su furia.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
Dios recordó que eran simples mortales, y que eran como el viento que se va y no regresa.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Cuántas veces se rebelaron contra él en el desierto, causándole tristeza.
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Una y otra vez provocaron a Dios, causando dolor al Santo de Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Olvidaron la fuerza con la que él los rescató de sus opresores,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
haciendo milagros en Egipto, y maravillas en la llanura de Zoán.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
Allí convirtió sus ríos y fuentes de agua en sangre, de modo que nadie podía beber de ellos.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
Envió moscas para destruirlos, y ranas para que los arruinaran.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
Dio sus cultivos a las langostas, y todo el fruto de su trabajo fue devorado por ellas.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
Destruyó sus viñedos con granizo, y sus higueras con aguanieve.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
Dejó su ganado a merced del granizo y sus animales fueron destruidos por relámpagos.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
Envió sobre ellos su ira feroz: Rabia, hostilidad y agonía. Por ello envió un grupo de ángeles destructores.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
Desató su ira sobre ellos y no los salvó de la muerte, sino que los dejó morir por causa de esta plaga.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
Entonces mató al hijo mayor de cada familia en Egipto, todos los que habían sido concebidos como primogénitos en las carpas de Ham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Pero a su pueblo guió como ovejas, y los condujo como un rebaño en el desierto.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
Los llevó a un lugar seguro, y no tuvieron nada que temer. Ahogó a sus enemigos en el mar.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
Los llevó hasta la frontera de su tierra santa, a esta tierra montañosa que había conquistado para ellos.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
A las naciones infieles las expulsaba a su paso. Dividió la tierra para que la hicieran suya. Estableció las tribus de Israel en sus carpas.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Pero ellos siguieron provocando al Altísimo, siendo rebeldes contra él. No siguieron sus enseñanzas.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Así como sus antiguos padres se alejaron de Dios y fueron infieles a él, tan torcidos como un arco doblado que no sirve.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
Provocaron su ira con sus altares paganos y despertaron su celo con sus ídolos.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Cuando Dios escuchó que adoraban a otros dioses se enfureció y rechazó por completo a Israel.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
Entonces abandonó su lugar en Siloé, el Tabernáculo en el que vivía en medio del pueblo.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
Además entregó el arca de su poder, dejando que manos enemigas la tomaran.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
Entregó a su pueblo y permitió que lo masacraran a espada, pues estaba furioso con su pueblo escogido.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Sus hombres más jóvenes fueron quemados, y las mujeres jóvenes no lograron cantar sus cánticos de bodas.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Sus sacerdotes fueron asesinados con espadas y sus viudas no pudieron hacer duelo por ellos.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Entonces el Señor reaccionó como si hubiera despertado del sueño, como un guerrero que se despierta después de embriagarse con vino.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
Venció a sus enemigos, atacándolos por la espalda y exponiéndolos a vergüenza eterna.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Rechazó a los descendientes de José y no elegió más a la tribu de Eraín.
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
En su lugar eligió a la tribu de Judá y al Monte de Sión, al cual amaba.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
Allí construyó su santuario, tan alto como el cielo, y lo puso allí en esa tierra para que existiera eternamente.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
Eligió a su siervo David, tomándolo de entre los rediles de ovejas,
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
y lo llevó de cuidar ovejas y corderos, a ser un pastor de los descendientes de Jacob, el pueblo especial de Dios: Israel.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
Como un pastor cuidó de ellos con sincera devoción, y los condujo con manos hábiles.
