Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Pieśń pouczająca. Asafa. Słuchaj, mój ludu, mego prawa, nakłońcie uszu ku słowom moich ust.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
Otworzę moje usta do przypowieści, opowiem starodawne tajemnice;
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Cośmy słyszeli i poznali i [co] nam opowiadali nasi ojcowie.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
Nie zataimy [tego] przed ich synami, opowiemy przyszłemu pokoleniu o chwale PANA, o jego mocy i cudach, które czynił.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Ustanowił bowiem świadectwo w Jakubie, nadał prawo w Izraelu i nakazał naszym ojcom, aby je oznajmiali swoim synom;
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
Aby poznało przyszłe pokolenie, synowie, którzy się urodzą; aby powstawszy, przekazywali [je] swoim synom;
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
Żeby pokładali w Bogu nadzieję i nie zapominali o dziełach Boga, lecz strzegli jego przykazań;
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Żeby nie byli, jak ich ojcowie, pokoleniem opornym i nieposłusznym; pokoleniem, które nie przygotowało swego serca i którego duch nie był wierny Bogu.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Synowie Efraima, uzbrojeni i wyposażeni w łuki, w dniu bitwy wycofali się.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
[Bo] nie strzegli przymierza Boga i nie chcieli postępować według jego prawa.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
Zapomnieli o jego dziełach i cudach, które im ukazał.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Przed ich ojcami czynił cuda w ziemi Egiptu, na polu Soanu.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Rozdzielił morze i przeprowadził ich, i sprawił, że wody stanęły jak wał.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
Prowadził ich w obłoku za dnia, a całą noc w blasku ognia.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Rozszczepił skały na pustyni i napoił ich jakby z wielkich głębin.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
Wydobył strumienie ze skały i sprawił, że wody płynęły jak rzeki.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Lecz [oni] jeszcze więcej grzeszyli przeciwko niemu i pobudzili do gniewu Najwyższego na pustyni;
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
I wystawiali Boga na próbę w swych sercach, żądając pokarmu według swego pragnienia.
19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
I mówili przeciwko Bogu tymi słowy: Czy Bóg może zastawić stół na tej pustyni?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
Oto uderzył w skałę i wypłynęły wody, i wezbrały strumienie; czy będzie mógł też dać chleb? Czy przygotuje mięso swemu ludowi?
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Gdy PAN [to] usłyszał, rozgniewał się i ogień zapłonął przeciw Jakubowi, i gniew wybuchnął przeciw Izraelowi;
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
Bo nie uwierzyli Bogu i nie zaufali jego zbawieniu;
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Choć rozkazał chmurom w górze i bramy nieba otworzył.
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
I zesłał im [jak] deszcz mannę do jedzenia, i zboże z nieba im dał.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Człowiek jadł chleb anielski; zesłał im pokarm do syta.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Wzbudził na niebie wiatr ze wschodu i sprowadził swą mocą wiatr południowy.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
Zesłał im mięso jak pył i ptactwo skrzydlate jak piasek morski.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
Spadło ono pośrodku ich obozu, wokół ich namiotów.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Jedli i w pełni się nasycili; dał im, czego pragnęli.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
[A gdy] jeszcze nie zaspokoili swego pragnienia, [gdy] jeszcze pokarm był w ich ustach;
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
Spadł na nich gniew Boży i zabił ich tłustych, a znakomitszych z Izraela powalił.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Mimo to nadal grzeszyli i nie wierzyli jego cudom;
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Dlatego sprawił, że ich dni przemijały w marności, a ich lata – w trwodze.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Gdy ich zabijał, szukali go; nawracali się i o świcie szukali Boga;
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
Przypominali sobie, że Bóg [jest] ich skałą, że Bóg Najwyższy – ich Odkupicielem;
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Pochlebiali mu jednak swoimi ustami i okłamywali go swym językiem;
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
A ich serce nie było przed nim szczere i nie byli wierni jego przymierzu.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
On jednak, będąc miłosiernym, przebaczał ich nieprawości i nie wytracał [ich]; często odwracał swój gniew i nie pobudzał całej swej zapalczywości;
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
Bo pamiętał, że są ciałem; wiatrem, który ulatuje i nie wraca.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Jak często pobudzali go do gniewu na pustyni [i] zasmucali go na pustkowiu!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Odwracali się i wystawiali Boga na próbę, i stawiali granice Świętemu Izraela.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Nie pamiętali jego ręki [ani] dnia, w którym ich wybawił z utrapienia;
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
Gdy czynił swe znaki w Egipcie i swe cuda na polu Soanu;
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
Gdy zamienił w krew ich rzeki i ich strumienie, tak że nie mogli [z nich] pić.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
Zesłał na nich rozmaite muchy, aby ich kąsały, i żaby, aby ich niszczyły;
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
I dał robactwu ich plony, a ich pracę szarańczy.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
Zniszczył gradem ich winorośle, a sykomory szronem.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
Ich bydło wydał na pastwę gradu, a ich stada [na pastwę] błyskawic.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
Wylał na nich żar swojego gniewu, zapalczywość, oburzenie i udrękę, zesławszy na nich złych aniołów.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
Otworzył drogę dla swego gniewu, nie zachował ich duszy od śmierci, a ich życie wydał zarazie;
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
Wytracił wszystko pierworodne w Egipcie, pierwociny [ich] mocy w namiotach Chama;
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Ale swój lud wyprowadził jak owce i wiódł ich po pustyni jak stado.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
Prowadził ich bezpiecznie, tak że się nie lękali, a ich wrogów przykryło morze;
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
I przyprowadził ich do swej świętej granicy; do góry, którą nabyła jego prawica.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
Wypędził przed nimi narody, sznurem wyznaczył im dziedzictwo, żeby pokolenia Izraela mieszkały w swoich namiotach.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Oni jednak wystawiali na próbę i pobudzali do gniewu Boga Najwyższego, i nie strzegli jego świadectw.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Lecz odwrócili się i postępowali przewrotnie jak ich ojcowie, schodzili z drogi jak łuk zawodny.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
Pobudzali go bowiem do gniewu przez swe wyżyny i rzeźbionymi posągami wzbudzali jego zazdrość.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Gdy Bóg [to] usłyszał, rozgniewał się i wielce wzgardził Izraelem.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
I opuścił przybytek w Szilo; namiot, [który] rozbił wśród ludzi;
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
I oddał w niewolę swoją moc i swoją chwałę w ręce wroga.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
Wydał swój lud pod miecz i rozgniewał się na swoje dziedzictwo.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Ich młodzieńców pochłonął ogień, a ich dziewic nie wydano za mąż.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Ich kapłani padli od miecza, a ich wdowy nie lamentowały.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Lecz potem Pan ocknął się jak ze snu, jak mocarz wykrzykujący od wina.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
I uderzył na tyły swoich wrogów, okrył ich wieczną hańbą.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Ale choć wzgardził namiotem Józefa i pokolenia Efraima nie wybrał;
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
Jednak wybrał pokolenie Judy, górę Syjon, którą umiłował.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
I zbudował swoją świątynię jak wysoki [pałac]; jak ziemię, którą ugruntował na wieki.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
Wybrał też Dawida, swego sługę; wziął go z owczych zagród;
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
Przywołał go, gdy chodził za karmiącymi [owcami], aby pasł Jakuba, jego lud, i Izraela, jego dziedzictwo.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
A on ich pasł w prawości swego serca i prowadził ich roztropną ręką.
