Psaltaren 78

1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

Oluyimba lwa Asafu. Muwulire okuyigiriza kwange mmwe abantu bange, musseeyo omwoyo ku bye njogera.

2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

Ndyogerera mu ngero, njogere ebintu eby’ekyama ebyaliwo edda,

3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

ebintu bye twawulira ne tumanya; ebintu bajjajjaffe bye baatutegeeza.

4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

Tetuubikisenga baana baabwe, naye tunaabuuliranga buli mulembe ogunnaddangawo ebikolwa bya Mukama eby’ekitalo, n’amaanyi ge n’ebyamagero bye yakola.

5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

Yawa Yakobo ebiragiro, n’ateeka amateeka mu Isirayiri; n’alagira bajjajjaffe babiyigirizenga abaana baabwe,

6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

ab’omu mulembe oguliddirira nabo babimanye, n’abaana abalizaalibwa, nabo babiyigirize abaana baabwe,

7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

balyoke beesigenga Katonda, era balemenga okwerabira ebyo byonna Katonda bye yakola; naye bagonderenga ebiragiro bye.

8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

Baleme okuba nga bajjajjaabwe, omulembe ogw’abakakanyavu era abajeemu abatali bawulize, ab’emyoyo egitali myesigwa eri Katonda.

9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

Abaana ba Efulayimu abaalina obusaale obw’okulwanyisa, naye ne badduka mu lutalo,

10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

tebaatuukiriza ndagaano ya Katonda; ne bagaana okugondera amateeka ga Mukama.

11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

Beerabira ebyo bye yakola, n’ebyamagero bye yabalaga.

12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

Yakola ebyamagero mu maaso ga bajjajjaabwe nga bali mu nsi y’e Misiri, mu kitundu kya Zowani.

13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

Ennyanja yajaawulamu, amazzi ne geetuuma ebbali n’ebbali ng’ebisenge.

14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

Emisana yabakulemberanga n’ekire, n’ekiro n’abakulemberanga n’empagi ey’omuliro.

15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

Yayasa enjazi mu ddungu, n’abawa amazzi amangi agaali ng’agava mu buziba bw’ennyanja.

16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

Yaggya ensulo mu lwazi, n’akulukusa amazzi ng’emigga.

17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

Naye bo ne beeyongera bweyongezi okwonoona, ne bajeemera Oyo Ali Waggulu Ennyo nga bali mu ddungu.

18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

Ne bagezesa Katonda mu bugenderevu, nga bamusaba emmere gye baalulunkanira.

19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

Era ne boogera ku Katonda; nga bagamba nti, “Katonda asobola okutuliisiza mu ddungu?

20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"

Weewaawo yakuba olwazi, amazzi ne gakulukuta ng’emigga; naye anaatuwa emmere? Anaawa abantu be ennyama?”

21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

Awo Mukama bwe yawulira ebyo n’asunguwala nnyo; omuliro gwe ne gwaka ku Yakobo, n’obusungu bwe ne bubuubuukira ku Isirayiri.

22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

Kubanga tebakkiriza Katonda, era tebeesiga maanyi ge agalokola.

23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

Naye era n’alagira eggulu; n’aggulawo enzigi z’omu ggulu.

24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

N’abaweereza maanu okuva mu ggulu balye. Yabawa emmere eyava mu ggulu.

25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

Abantu ne balya emmere ya bamalayika; Mukama n’abawanga emmere nnyingi eyabamaliranga ddala.

26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

N’akunsa empewo ey’Ebuvanjuba okuva mu ggulu, era n’aweereza empewo okuva obukiika obwaddyo n’amaanyi ge.

27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

Yatonnyesa ennyama okuva mu ggulu ennyingi ennyo ng’enfuufu; n’abaweereza n’obunyonyi enkumu ennyo ng’omusenyu gw’okulubalama lw’ennyanja.

28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

Ebyokulya ebyo n’abisuula wakati mu lusiisira lwabwe; okwetooloola eweema zaabwe.

29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

Awo ne balya ne bakkuta nnyo; kubanga yabawa kye baali bayaayaanira.

30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

Naye bwe baali nga bakyalulunkana, nga n’emmere ekyali mu kamwa kaabwe,

31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

obusungu bwa Mukama ne bubabuubuukirako, n’abattamu abasajja abasinga amaanyi; abavubuka ba Isirayiri ne bazikirizibwa.

32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

Naye newaakubadde ebyo byonna byabatuukako, kyokka beeyongera okwonoona; newaakubadde nga yabakolera ebyamagero, naye tebakkiriza.

33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

Mukama kyeyava asala ku myaka gyabwe, n’abaleetako okuzikirizibwa okw’amangu era okw’entiisa.

34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

Bwe yattanga abamu ku bo, ne balyoka bamunoonya, ne beenenya ne badda gy’ali.

35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

Ne bajjukira nti Katonda lwe Lwazi lwabwe; era nti Katonda Ali Waggulu Ennyo ye Mununuzi waabwe.

36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

Kyokka baamuwaananga n’emimwa gyabwe, nga bwe bamulimba n’ennimi zaabwe,

37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

so tebaali beesigwa mu mitima gyabwe, era nga tebatuukiriza ndagaano ye.

38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Naye ye n’abakwatirwanga ekisa n’abasonyiwanga, n’atabazikiriza; emirundi n’emirundi ng’akoma ku busungu bwe, n’atabamalirako kiruyi kye okubazikiririza ddala.

39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

Yajjukira nga baali mubiri bubiri; ng’empewo egenda n’etedda!

40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

Baamujeemeranga nnyo bwe baali mu ddungu; ne banakuwaza nnyo omutima gwe.

41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

Ne baddamu ne bakema Katonda, ne banyiiza Omutukuvu wa Isirayiri.

42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

Tebajjukira buyinza bwe; wadde olunaku lwe yabanunulirako mu mikono gy’omulabe;

43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

bwe yalaga obubonero bwe mu Misiri, n’ebyamagero bye mu kitundu kya Zowani,

44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

yafuula amazzi g’emigga gyabwe omusaayi, ne batanywa mazzi gaagyo.

45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

Yabaweereza agabinja g’ensowera ne zibaluma, n’abaweereza n’ebikere ne bibadaaza.

46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

Ebirime n’ebibala byabwe yabiwa enzige ne bulusejjera.

47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

Yazikiriza emizabbibu gyabwe n’omuzira, era ne gukuba n’emisukomooli gyabwe.

48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

Yatta ente zaabwe n’amayinja g’omuzira; n’ebisibo byabwe ne bittibwa eraddu.

49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

Obusungu bwe obungi bwababuubuukirako, n’ekiruyi kye n’obukambwe ne bibamalamu ensa. N’alyoka abasindikira ekibinja kya bamalayika okubazikiriza.

50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

Yabalaga obusungu bwe, n’atabasonyiwa kufa, n’abasindikira kawumpuli.

51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

Yatta ababereberye bonna ab’omu Misiri, nga be bavubuka ab’ebibala ebibereberye eby’omu nnyumba ya Kaamu.

52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

N’alyoka afulumya abantu be ng’endiga, n’abatambuza mu ddungu ng’ekisibo.

53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

N’abaluŋŋamya mu mirembe nga tebatya, ennyanja n’esaanyaawo abalabe baabwe.

54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

N’abatuusa ku nsalo y’ensi entukuvu; ku lusozi lwe yeewangulira, n’omukono gwe ogwa ddyo.

55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

Yagobamu amawanga nga balaba, n’abagabanyiza ebitundu by’ensi eyo; n’atuuza bulungi ebika bya Isirayiri mu maka gaabyo.

56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

Naye era ne bakema Katonda; ne bamujeemera oyo Ali Waggulu Ennyo, ne bagaana okugondera ebiragiro bye.

57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

Ne bamuvaako ne baba bakuusa nga bajjajjaabwe bwe baali, ne baggwaamu obwesigwa ng’omutego gw’obusaale omukyamu.

58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

Kubanga baasunguwaza Katonda olw’ebifo ebigulumivu bo bye beegunjira okusinzizangamu, ne bamukwasa obuggya olwa bakatonda baabwe abalala.

59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

Katonda bwe yabiraba n’asunguwala nnyo, n’aviira ddala ku Isirayiri.

60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

N’ava mu weema ey’omu Siiro, eweema mwe yabeeranga ng’ali mu bantu be.

61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

N’awaayo amaanyi ge mu busibe, n’ekitiibwa kye n’akiwaayo eri omulabe.

62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

Abantu be yabaleka ne battibwa n’ekitala, n’asunguwalira omugabo gwe.

63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

Omuliro ne gusaanyaawo abavubuka baabwe abalenzi, ne bawala baabwe ne babulwa ow’okubawasa.

64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

Bakabona baabwe battibwa n’ekitala, ne bannamwandu baabwe tebaasobola kubakungubagira.

65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

Awo Mukama n’alyoka agolokoka ng’ali nga ava mu tulo, ng’omusajja omuzira azuukuka mu tulo ng’atamidde.

66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

N’akuba abalabe be ne badduka; n’abaswaza emirembe gyonna.

67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

Mukama yaleka ennyumba ya Yusufu, n’ekika kya Efulayimu n’atakironda;

68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

naye n’alonda ekika kya Yuda, lwe lusozi Sayuuni lwe yayagala.

69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

N’azimba awatukuvu we ne wagulumira ng’ensozi empanvu; ne waba ng’ensi gye yanyweza emirembe gyonna.

70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

Yalonda Dawudi omuweereza we; n’amuggya mu kulunda endiga.

71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

Ave mu kuliisa endiga, naye alundenga Yakobo, be bantu be, era alabirirenga Isirayiri omugabo gwe, gwe yeerondera.

72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.

N’abalabirira n’omutima ogutaliimu bukuusa, n’abakulembera n’amagezi g’emikono gye.