Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Dumngegkayo iti panursurok, dakayo a tattaok, denggenyo dagiti sasao nga agtaud iti ngiwatko. Agsaoak kadagiti pangngarig;
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
Kantaek dagiti nailimed a banbanag maipanggep iti napalabas.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Dagitoy dagiti banbanag a nangngegan ken nasursurotayo, dagiti banbanag nga imbaga kadatayo dagiti kapuonantayo.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
Saantayo nga ilimed dagitoy kadagiti kaputotanda. Ibagatayo kadagiti sumaruno a henerasion ti maipanggep kadagiti nadayaw nga ar-aramid ni Yahweh, ti kinabilegna ken dagiti nakakaskasdaaw nga inaramidna.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Ta nangipaulog isuna ti panangpaneknekna iti tulagna kenni Jacob ken nangituyang ti linteg iti Israel. Imbilinna kadagiti kapuonantayo nga isuroda dagitoy kadagiti annakda.
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
Imbilinna daytoy tapno maamoan dagiti sumaruno a henerasion dagiti bilinna, dagiti ubbing a saan pay a naipasngay, a mangibaganto met kadagiti annakda.
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
Ket mangnamnamadanto iti Dios ken saanda a malipatan dagiti aramidna ngem salimetmetanda ketdi dagiti bilinna.
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Ket saandanto a kasla kadagiti kapuonanda, a nasukir ken managrebelde a henerasion, henerasion a saan a nalinteg dagiti pusoda, ken saan a napudno dagiti espirituda iti Dios.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Nagtagipana dagiti Efraimita, ngem nagsanudda iti kaaldawan ti gubat.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Saanda a tinungpal ti katulagan ti Dios, ken nagkedkedda a mangtungpal ti lintegna.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
Nalipatanda dagiti aramidna, dagiti nakakaskasdaaw a banag nga impakitana kadakuada.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Dagiti nakakaskasdaaw a banag nga inaramidna iti imatang dagiti kapuonanda iti daga ti Egipto, iti daga ti Soan.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Ginudduana ti taaw ken indalanna ida a lumasat iti daytoy; pinagtakderna ti danum a kasla pader.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
Iti aldaw, indalanna ida babaen ti ulep ken iti agpatpatnag babaen ti raniag ti apuy.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Pinagrengngatna ti dakkel a bato iti let-ang, ket inikkanna ida iti aglaplapusanan a danum, nga umdas a mangpunno iti kaunggan iti baybay.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
Pinagubbogna ti danum manipud iti dakkel a bato ken pinagayusna a kasla kadagiti karayan.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Ngem intultuloyda latta ti agbasbasol kenkuana, agsuksukirda iti Kangatoan idiay let-ang.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
Kinaritda ti Dios iti pusoda babaen iti panagdawatda iti taraon a mangpennek iti tarigagayda.
19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Nagsaoda iti maibusor iti Dios; kinunada, “Maikkanatayo ngata ti Dios iti panganantayo idiay let-ang?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
Kitaenyo, idi binaotna ti dakkel a bato, nagpussuak ti danum ket nagluppias dagiti waig. Ngem makaited met kadi iti tinapay? Mangipaay kadi isuna iti karne kadagiti tattaona?”
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Idi nangngeg ni Yahweh daytoy, nakaunget isuna; isu a simgiab ti apuyna a maibusor kenni Jacob, ket nagdissuor ti pungtotna ti Israel,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
gapu ta saanda a namati iti Dios ken saanda a nagtalek iti panangisalakanna.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Nupay kasta, binilinna ti tangatang ken linuktanna dagiti ruangan ti tangatang.
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
Pinagtudona ti mana nga agpaay a kanenda, ken intedna kadakuada ti trigo manipud iti langit.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Kinnan dagiti tattao ti tinapay dagiti anghel. Inyegna kadakuada iti aglaplapusanan a taraon.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Pinagpul-oyna ti angin nga aggapu iti daya a mangpuyot iti tangatang, ken inturongna ti angin ti abagatan babaen iti pannakabalinna.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
Pinagtudona iti karne kadakuada a kasla tapok, dagiti tumatayab a kas kaadu dagiti darat iti baybay.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
Nagtinnagda iti tengnga ti kampoda, iti aglikmot dagiti toldada.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Isu a nangan ken nabsogda. Intedna kadakuada ti tartarigagayanda.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
Ngem saanda pay latta a nabsog; adda pay laeng kadagiti ngiwatda ti taraonda.
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
Ket dinarup ida ti pungtot ti Dios ket pinatayna ti kapipigsaan kadakuada. Pinasagna dagiti agtutubo a lallaki iti Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Iti laksid daytoy, agbasbasolda latta ken saanda a namati kadagiti nakakaskasdaaw nga aramidna.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Ngarud pinaababa ti Dios dagiti al-aldawda, napnoan ti buteng dagiti tawtawenda.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Tunggal parigaten ida ti Dios, rugianda a biroken isuna, ket agsublida ken sipapasnekda a mangsapul kenkuana.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
Lagipenda a ti Dios ti dakkel a batoda ken ti Kangangatoan a Dios ti mangis-ispal kadakuada.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Ngem pasabluganda isuna ken agulbodda kenkuana kadagiti sasaoda.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
Ta dagiti pusoda ket saan a nagtalinaed a sipupudno kenkuana ken saanda a napudno iti tulagna.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Ngem iti kinamanangngaasina, pinakawanna dagiti nagbasolda ket saanna a dinadael ida. Wen, adu a daras a linapdanna ti ungetna ken tineppelanna amin ti pungtotna.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
Nalagipna a naaramidda iti lasag, kasla angin a lumabas ken saanen nga agsubli.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Namin-ano a daras a nagsukirda kenkuana idiay let-ang ken pinagladingitda isuna kadagiti langalang a rehion.
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Masansan a kinaritda ti Dios ken pinabainanda ti Nasantoan ti Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Saanda a pinanunot maipapan iti pannakabalinna, no kasano ti panangispalna kadakuada manipud iti kabusor
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
idi inaramidna dagiti nakabutbuteng a pagilasinan idiay Egipto ken dagiti nakakaskasdaaw nga inaramidna iti rehion ti Soan.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
Pinagbalinna a dara dagiti karayan dagiti Egipcio tapno saanda a makainom kadagiti waigda.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
Nangibaon isuna kadagiti pangen dagiti ngilaw a nangalun-on kadakuada ken dagiti tukak a nagwaras iti dagada.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
Intedna kadagiti arabas dagiti mulada ken dagiti nagbannoganda kadagiti dudon.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
Dinadaelna dagiti ubasda babaen iti uraro ken dagiti kayoda a sikamoro babaen iti ad-adu pay a uraro.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
Pinagtudona iti uraro kadagiti bakada ken kinimatna dagiti dingwenda.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
Bimtak ti kinarungsot ti ungetna kadakuada. Nangiyeg iti pungtot, rungsot ken riribuk a kasla dagiti bunggoy a mangiyeg iti didigra.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
Nangisimpa isuna iti dalan ti pungtotna; saanna nga inkaluya ida iti pakatayanda ngem inyawatna ida iti didigra.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
Pinapatayna amin dagiti inauna nga anak iti Egipto, ti inauna nga anak ti pigsada kadagiti tolda ni Ham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Indauloanna a rimmuar dagiti tattaona a kasla karnero ken kasla arban nga indalanna ida a limmasat iti let-ang.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
Indauloanna ida a sitatalged ken awan nagbutnganda, ngem linapunos ti baybay dagiti kabusorda.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
Ket impanna ida iti nagbeddengan iti nasantoan a dagana, iti daytoy a bantay a nagun-od ti makannawan nga imana.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
Pinapanawna dagiti nasion manipud iti sangoananda ken intedna kadakuada dagiti tawidda; pinagnaedna dagiti tribu ti Israel kadagiti toldada.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Nupay kasta, kinaritda ken sinukirda ti Kangatoan a Dios ken saanda a sinalimetmetan dagiti bilinna.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Saanda a napudno ken manangallilawda a kasla kadagiti ammada; saanda a mapagnamnamaan a kas iti bai nga adda perdina.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
Ta pinagpungtotda isuna gapu kadagiti pagano nga altarda ken pinagimonda isuna gapu kadagiti didiosenda.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Idi nangngeg ti Dios daytoy, nakaunget isuna ket inlaksidna a naminpinsan ti Israel.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
Binaybay-anna ti tabernakulo iti Silo, ti tolda a nagnaedanna iti sidong dagiti tattao.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
Impalubosna a masamsam ti pigsana ken intedna ti dayagna kadagiti ima ti kabusorna.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
Inyawatna dagiti tattaona iti kampilan ken nakaunget kadagiti tawidna.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Inalun-on ti apuy dagiti agtutubo a lallaki ken dagiti agtutubo a babbaida ket awan ti kantada iti panagbuda.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Natay dagiti padida babaen ti kampilan ket saan a makadung-aw dagiti baloda.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Ket nakariing ti Apo a kasla nakaturog, a kasla mannakigubat nga agpukpukkaw gapu ti arak.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
Pinagsanudna dagiti kabusorna, ket inkabilna ida iti agnanayon a pannakaibabain.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Linaksidna ti tolda ni Jose, ken saanna a pinili ti tribu ni Efraim.
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
Pinilina ti tribu ni Juda ken ti bantay Sion nga inay-ayatna.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
Pinatakderna ti sanctuariona a a kasla kadagiti langlangit, a kasla iti daga nga impasdekna iti agnanayon.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
Pinilina ni David, nga adipenna, ket innalana isuna manipud iti pagap-apunan dagiti karnero.
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
Innalana isuna manipud iti panangsursurotna kadagiti kabaian a karnero nga addaan ti urbon ken inyegna isuna tapno agbalin a pastor ni Jacob, dagiti tattaona ken iti Israel a tawidna.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
Impastoran ida ni David nga addaan kinapudno iti pusona ken indalanna ida babaen iti kinalaing dagiti imana.
