Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
| משכיל לאסף האזינה עמי תורתי הטו אזנכם לאמרי פי׃ |
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
| אפתחה במשל פי אביעה חידות מני קדם׃ |
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
| אשר שמענו ונדעם ואבותינו ספרו לנו׃ |
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
| לא נכחד מבניהם לדור אחרון מספרים תהלות יהוה ועזוזו ונפלאותיו אשר עשה׃ |
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
| ויקם עדות ביעקב ותורה שם בישראל אשר צוה את אבותינו להודיעם לבניהם׃ |
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
| למען ידעו דור אחרון בנים יולדו יקמו ויספרו לבניהם׃ |
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
| וישימו באלהים כסלם ולא ישכחו מעללי אל ומצותיו ינצרו׃ |
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
| ולא יהיו כאבותם דור סורר ומרה דור לא הכין לבו ולא נאמנה את אל רוחו׃ |
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
| בני אפרים נושקי רומי קשת הפכו ביום קרב׃ |
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
| לא שמרו ברית אלהים ובתורתו מאנו ללכת׃ |
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
| וישכחו עלילותיו ונפלאותיו אשר הראם׃ |
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
| נגד אבותם עשה פלא בארץ מצרים שדה צען׃ |
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
| בקע ים ויעבירם ויצב מים כמו נד׃ |
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
| וינחם בענן יומם וכל הלילה באור אש׃ |
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
| יבקע צרים במדבר וישק כתהמות רבה׃ |
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
| ויוצא נוזלים מסלע ויורד כנהרות מים׃ |
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
| ויוסיפו עוד לחטא לו למרות עליון בציה׃ |
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
| וינסו אל בלבבם לשאל אכל לנפשם׃ |
19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
| וידברו באלהים אמרו היוכל אל לערך שלחן במדבר׃ |
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
| הן הכה צור ויזובו מים ונחלים ישטפו הגם לחם יוכל תת אם יכין שאר לעמו׃ |
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
| לכן שמע יהוה ויתעבר ואש נשקה ביעקב וגם אף עלה בישראל׃ |
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
| כי לא האמינו באלהים ולא בטחו בישועתו׃ |
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
| ויצו שחקים ממעל ודלתי שמים פתח׃ |
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
| וימטר עליהם מן לאכל ודגן שמים נתן למו׃ |
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
| לחם אבירים אכל איש צידה שלח להם לשבע׃ |
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
| יסע קדים בשמים וינהג בעזו תימן׃ |
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
| וימטר עליהם כעפר שאר וכחול ימים עוף כנף׃ |
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
| ויפל בקרב מחנהו סביב למשכנתיו׃ |
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
| ויאכלו וישבעו מאד ותאותם יבא להם׃ |
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
| לא זרו מתאותם עוד אכלם בפיהם׃ |
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
| ואף אלהים עלה בהם ויהרג במשמניהם ובחורי ישראל הכריע׃ |
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
| בכל זאת חטאו עוד ולא האמינו בנפלאותיו׃ |
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
| ויכל בהבל ימיהם ושנותם בבהלה׃ |
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
| אם הרגם ודרשוהו ושבו ושחרו אל׃ |
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
| ויזכרו כי אלהים צורם ואל עליון גאלם׃ |
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
| ויפתוהו בפיהם ובלשונם יכזבו לו׃ |
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
| ולבם לא נכון עמו ולא נאמנו בבריתו׃ |
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
| והוא רחום יכפר עון ולא ישחית והרבה להשיב אפו ולא יעיר כל חמתו׃ |
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
| ויזכר כי בשר המה רוח הולך ולא ישוב׃ |
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
| כמה ימרוהו במדבר יעציבוהו בישימון׃ |
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
| וישובו וינסו אל וקדוש ישראל התוו׃ |
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
| לא זכרו את ידו יום אשר פדם מני צר׃ |
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
| אשר שם במצרים אתותיו ומופתיו בשדה צען׃ |
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
| ויהפך לדם יאריהם ונזליהם בל ישתיון׃ |
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
| ישלח בהם ערב ויאכלם וצפרדע ותשחיתם׃ |
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
| ויתן לחסיל יבולם ויגיעם לארבה׃ |
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
| יהרג בברד גפנם ושקמותם בחנמל׃ |
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
| ויסגר לברד בעירם ומקניהם לרשפים׃ |
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
| ישלח בם חרון אפו עברה וזעם וצרה משלחת מלאכי רעים׃ |
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
| יפלס נתיב לאפו לא חשך ממות נפשם וחיתם לדבר הסגיר׃ |
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
| ויך כל בכור במצרים ראשית אונים באהלי חם׃ |
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
| ויסע כצאן עמו וינהגם כעדר במדבר׃ |
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
| וינחם לבטח ולא פחדו ואת אויביהם כסה הים׃ |
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
| ויביאם אל גבול קדשו הר זה קנתה ימינו׃ |
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
| ויגרש מפניהם גוים ויפילם בחבל נחלה וישכן באהליהם שבטי ישראל׃ |
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
| וינסו וימרו את אלהים עליון ועדותיו לא שמרו׃ |
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
| ויסגו ויבגדו כאבותם נהפכו כקשת רמיה׃ |
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
| ויכעיסוהו בבמותם ובפסיליהם יקניאוהו׃ |
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
| שמע אלהים ויתעבר וימאס מאד בישראל׃ |
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
| ויטש משכן שלו אהל שכן באדם׃ |
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
| ויתן לשבי עזו ותפארתו ביד צר׃ |
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
| ויסגר לחרב עמו ובנחלתו התעבר׃ |
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
| בחוריו אכלה אש ובתולתיו לא הוללו׃ |
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
| כהניו בחרב נפלו ואלמנתיו לא תבכינה׃ |
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
| ויקץ כישן אדני כגבור מתרונן מיין׃ |
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
| ויך צריו אחור חרפת עולם נתן למו׃ |
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
| וימאס באהל יוסף ובשבט אפרים לא בחר׃ |
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
| ויבחר את שבט יהודה את הר ציון אשר אהב׃ |
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
| ויבן כמו רמים מקדשו כארץ יסדה לעולם׃ |
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
| ויבחר בדוד עבדו ויקחהו ממכלאת צאן׃ |
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
| מאחר עלות הביאו לרעות ביעקב עמו ובישראל נחלתו׃ |
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
| וירעם כתם לבבו ובתבונות כפיו ינחם׃ |
