Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Maskîl d’Assaph. Ecoute, ô mon peuple, mon enseignement, prête l’oreille aux paroles de ma bouche.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
J’Ouvre les lèvres pour des sentences poétiques, j’énonce des aphorismes venant des temps anciens.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Ce que nous connaissons pour l’avoir entendu, ce que nos pères nous ont raconté,
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
nous ne le laissons pas ignorer à leurs descendants; à la génération la plus reculée nous voulons raconter les œuvres glorieuses de l’Eternel, sa puissance et les merveilles qu’il a accomplies.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Il a établi un code dans Jacob, institué une loi en Israël; et il ordonna à nos pères de les enseigner à leurs enfants,
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
pour que la génération future soit mise au courant, pour que les enfants qui viendraient à naître se lèvent et à leur tour en instruisent leurs fils.
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
Qu’ils mettent donc leur confiance en Dieu, se gardent d’oublier les hauts faits du Tout-Puissant, et observent ses prescriptions!
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Et qu’ils ne soient pas, comme leurs ancêtres, une génération insoumise et rebelle, une génération au cœur inconstant et à l’esprit non sincèrement fidèle à Dieu.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Les fils d’Ephraïm, armés de l’arc, habiles tireurs, ont tourné le dos au jour du combat!
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Ils ont répudié l’alliance de Dieu et refusé de suivre sa loi.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
Ils ont oublié ses grandes œuvres et ses merveilles, dont il les avait rendus témoins.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Sous les yeux de leurs pères il accomplit des prodiges, sur la terre d’Egypte, dans les champs de Çoân.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Il fendit la mer pour leur ouvrir un passage, fit se dresser les ondes comme une digue.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
Le jour, il les dirigeait au moyen de la nuée, et toute la nuit, par l’éclat du feu.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Il entrouvrit des roches dans le désert, et offrit à leur soif des flots abondants.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
Il fit jaillir des torrents du granit et couler les eaux comme des fleuves.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Mais ils continuèrent à pécher contre lui, à s’insurger contre le Très-Haut dans ces régions arides.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
Au fond de leur cœur, ils mirent Dieu à l’épreuve, en demandant une nourriture selon leur goût.
19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Ils tinrent des propos contre Dieu, disant:
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
"Dieu pourra-t-il dresser une table dans le désert? Sans doute il a frappé un rocher, et les eaux ont jailli, des torrents se sont précipités: pourra-t-il aussi donner du pain? Sera-t-il capable d’apprêter de la viande à son peuple?"
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
C’Est pourquoi l’Eternel, les ayant entendus, s’irrita; un feu s’alluma contre Jacob, et sa colère s’éleva contre Israël,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
parce qu’ils n’avaient pas eu foi en Dieu, ni témoigné de leur confiance en son secours.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Il commanda aux nuages d’en haut, et ouvrit les portes du ciel.
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
Il fit pleuvoir sur eux de la manne comme nourriture, et leur octroya du blé céleste.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Tous eurent à manger de ce pain de délices: il leur avait envoyé des vivres à satiété.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Puis il abattit le vent d’Est sous les cieux, et sa puissance déchaîna le vent du Midi.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
Il fit pleuvoir sur eux de la viande dru comme la poussière, des oiseaux ailés nombreux comme le sable de la mer;
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
il les fit tomber au milieu de leur camp, tout autour de leurs tentes.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Ils mangèrent et furent pleinement rassasiés: il leur accorda l’objet de leur convoitise.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
Eux n’avaient pas encore assouvi leur désir, la nourriture était encore dans leur bouche,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
que la colère de Dieu s’éleva contre eux; il en décima les plus vigoureux et coucha à terre les gens d’élite en Israël.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Malgré cela ils péchèrent encore, et n’ajoutèrent point foi à ses merveilles.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Il mit donc fin à leurs jours par un souffle, à leurs années par des coups soudains.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Quand il les faisait ainsi périr, ils le recherchaient; venant à résipiscence, ils se mettaient en quête de Dieu.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
Alors ils se souvenaient que Dieu était leur rocher, le Dieu suprême leur libérateur.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Ils l’amadouaient avec leur bouche, en paroles ils lui offraient des hommages menteurs,
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
mais leur cœur n’était pas de bonne foi à son égard; ils n’étaient pas sincèrement attachés à son alliance.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Mais lui, plein de miséricorde, pardonne les fautes, pour ne pas consommer des ruines; bien souvent il laisse sa colère s’apaiser, et n’a garde de déchaîner tout son courroux.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
Il se souvint donc que c’étaient de faibles créatures, un souffle qui s’évanouit sans retour.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Que de fois ils s’insurgèrent contre lui dans le désert et l’offensèrent dans ces lieux solitaires!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Ils revenaient sans cesse à la charge, mettant à l’épreuve le Tout-Puissant, et défiant le Saint d’Israël.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Ils étaient oublieux de sa puissance, oublieux du jour où il les délivra de l’ennemi;
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
car il fit éclater ses prodiges en Egypte, et ses miracles dans les champs de Çoân.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
Il changea en sang leurs fleuves, et leurs cours d’eau ne furent plus potables.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
Il lança contre eux des bêtes malfaisantes pour les dévorer, des grenouilles pour les ruiner.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
Il livra leurs plantations aux locustes, et le produit de leur travail aux sauterelles.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
Par la grêle il fit périr leurs vignes, et leurs sycomores par les giboulées.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
Il abandonna leur bétail en proie à la grêle, et leurs troupeaux aux ravages de la foudre.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
Il lâcha sur eux le feu de sa colère, courroux, malédiction et fléaux, tout un essaim d’anges malfaisants.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
Il donna libre cours à sa colère, ne les préserva pas eux-mêmes de la mort, mais les fit succomber, victimes de la peste.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
Il frappa tout premier-né en Egypte, les prémices de leur vigueur dans les tentes de Cham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Il mit en marche son peuple comme des brebis, et les conduisit comme un troupeau dans le désert.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
Il les fit avancer en sécurité, sans qu’ils eussent rien à craindre, alors que la mer s’était refermée sur leurs ennemis.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
Il les amena sur son saint territoire, sur cette montagne acquise par sa droite.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
Il chassa des peuplades devant eux, leur en distribua le pays par lots héréditaires, et établit dans leurs tentes les tribus d’Israël.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Mais, redevenus rebelles, ils tentèrent le Dieu suprême, et cessèrent d’observer ses statuts.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Ils se dévoyèrent, devinrent infidèles comme leurs pères, se retournèrent comme un arc perfide.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
Ils irritèrent Dieu par leurs hauts lieux, et, par leurs images sculptées, allumèrent sa jalousie.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Dieu entendit et s’emporta, eut un profond dégoût d’Israël.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
Il délaissa la résidence de Silo, le tabernacle qu’il avait établi parmi les hommes.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
Il laissa s’en aller en captivité sa puissance, et sa gloire tomber entre les mains de l’ennemi.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
Il livra son peuple au glaive, et s’emporta contre son héritage.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Ses jeunes gens, le feu les dévora, ses jeunes filles ne connurent aucun chant d’hyménée.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Ses prêtres tombèrent par l’épée, et ses veuves ne pleurèrent point.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Alors le Seigneur se réveilla, tel un homme qui a dormi, tel un guerrier exalté par le vin.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
Ses coups firent reculer ses adversaires: il leur infligea un opprobre éternel.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Mais il rejeta le tabernacle de Joseph, et cessa de préférer la tribu d’Ephraïm.
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
Il porta son choix sur la tribu de Juda, sur le mont Sion, qu’il avait pris en affection;
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
il bâtit son sanctuaire, solide comme les hauteurs célestes, comme la terre qu’il a fondée pour l’éternité.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
Il élut David, son serviteur, et lui fit quitter les parcs des troupeaux.
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
Du milieu des brebis allaitant leurs petits, il l’amena pour être le pasteur de Jacob, son peuple, et d’Israël, son héritage.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
Et lui, David, fut leur pasteur selon l’intégrité de son cœur, et les dirigea d’une main habile.
