Psaltaren 78

1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

Pour instruire. D’Asaph. Prête l’oreille à ma loi, mon peuple! inclinez vos oreilles aux paroles de ma bouche.

2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

J’ouvrirai ma bouche en paraboles, j’annoncerai les énigmes [des jours] d’autrefois,

3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

Que nous avons entendues et connues, et que nos pères nous ont racontées.

4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

Nous ne les cèlerons pas à leurs fils; nous raconterons à la génération à venir les louanges de l’Éternel, et sa force, et ses merveilles qu’il a faites.

5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

Il a établi un témoignage en Jacob, et il a mis en Israël une loi qu’il a commandée à nos pères, pour qu’ils les fassent connaître à leurs fils,

6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

Afin que la génération à venir, les fils qui naîtraient, les connaissent, [et] qu’ils se lèvent et les annoncent à leurs fils,

7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

Et qu’ils mettent leur confiance en Dieu, et qu’ils n’oublient pas les œuvres de Dieu, et qu’ils observent ses commandements,

8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

Et qu’ils ne soient pas, comme leurs pères, une génération indocile et rebelle, une génération qui n’a point affermi son cœur, et dont l’esprit n’a pas été fidèle à Dieu.

9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

Les fils d’Éphraïm, armés [et] tirant de l’arc, ont tourné le dos le jour du combat.

10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

Ils n’ont pas gardé l’alliance de Dieu, et ont refusé de marcher selon sa loi;

11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

Et ils ont oublié ses actes et ses œuvres merveilleuses, qu’il leur avait fait voir.

12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

Il fit des merveilles devant leurs pères dans le pays d’Égypte, dans la campagne de Tsoan.

13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

Il fendit la mer, et les fit passer: il fit se dresser les eaux comme un monceau;

14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

Et il les conduisit, le jour par une nuée, et toute la nuit par une lumière de feu.

15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

Il fendit les rochers dans le désert, et les abreuva comme aux abîmes, abondamment;

16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

Et il fit sortir des ruisseaux du rocher, et fit couler les eaux comme des fleuves.

17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

Et ils péchèrent de nouveau contre lui, irritant le Très-haut dans le désert;

18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

Et ils tentèrent Dieu dans leurs cœurs, en demandant de la viande selon leur désir;

19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

Et ils parlèrent contre Dieu; ils dirent: Dieu pourrait-il dresser une table dans le désert?

20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"

Voici, il a frappé le rocher, et les eaux ont coulé, et des rivières ont débordé: pourrait-il aussi donner du pain, ou préparer de la chair à son peuple?

21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

C’est pourquoi l’Éternel les entendit, et se mit en grande colère; et le feu s’alluma contre Jacob, et la colère aussi monta contre Israël,

22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

Car ils ne crurent pas Dieu, et ne se fièrent pas en son salut,

23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

Bien qu’il ait commandé aux nuées d’en haut, et qu’il ait ouvert les portes des cieux,

24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

Et qu’il ait fait pleuvoir sur eux la manne pour manger, et qu’il leur ait donné le blé des cieux:

25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

L’homme mangea le pain des puissants; il leur envoya des vivres à satiété.

26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

Il fit lever dans les cieux le vent d’orient, et il amena par sa puissance le vent du midi;

27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

Et il fit pleuvoir sur eux de la chair comme de la poussière, et, comme le sable des mers, des oiseaux ailés;

28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

Et il les fit tomber au milieu de leur camp, autour de leurs demeures.

29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

Et ils en mangèrent, et en furent abondamment rassasiés. Il leur envoya ce qu’ils convoitaient.

30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

Ils ne s’étaient pas encore détournés de leur convoitise, leur viande était encore dans leur bouche,

31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

Que la colère de Dieu monta contre eux; et il tua de leurs hommes forts, et abattit les hommes d’élite d’Israël.

32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

Avec tout cela ils péchèrent encore, et ne crurent point par ses œuvres merveilleuses;

33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

Et il consuma leurs jours par la vanité, et leurs années par la frayeur.

34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

S’il les tuait, alors ils le recherchaient, et ils se retournaient, et cherchaient Dieu dès le matin;

35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

Et ils se souvenaient que Dieu était leur rocher, et Dieu, le Très-haut, leur rédempteur;

36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

Mais ils le flattaient de leur bouche et ils lui mentaient de leur langue;

37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

Et leur cœur n’était pas ferme envers lui, et ils ne furent pas fidèles dans son alliance.

38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Mais lui, étant miséricordieux, pardonna l’iniquité et ne [les] détruisit pas; mais il détourna souvent sa colère, et n’éveilla pas toute sa fureur.

39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

Et il se souvint qu’ils étaient chair, un souffle qui passe et ne revient pas.

40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

Que de fois ils l’irritèrent dans le désert, [et] le provoquèrent dans le lieu désolé!

41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

Et ils recommencèrent et tentèrent Dieu, et affligèrent le Saint d’Israël:

42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

Ils ne se souvinrent pas de sa main au jour où il les avait délivrés de l’oppresseur,

43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

Lorsqu’il mit ses signes en Égypte, et ses prodiges dans les campagnes de Tsoan,

44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

Et qu’il changea en sang leurs canaux et leurs courants d’eau, de sorte qu’ils n’en puissent pas boire;

45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

Il envoya contre eux des mouches qui les dévorèrent, et des grenouilles qui les détruisirent;

46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

Et il livra leurs fruits à la locuste, et leur travail à la sauterelle.

47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

Il fit périr leurs vignes par la grêle, et leurs sycomores par les grêlons;

48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

Et il livra leur bétail à la grêle, et leurs troupeaux à la foudre.

49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

Il envoya sur eux l’ardeur de sa colère, la fureur, et l’indignation, et la détresse, une troupe d’anges de malheur.

50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

Il fraya un chemin à sa colère; il ne préserva pas leurs âmes de la mort, et livra leur vie à la peste;

51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

Et il frappa tout premier-né en Égypte, les prémices de la vigueur dans les tentes de Cham.

52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

Et il fit partir son peuple comme des brebis, et les mena comme un troupeau dans le désert;

53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

Et il les conduisit sains et saufs, et ils furent sans crainte; et la mer couvrit leurs ennemis.

54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

Et il les introduisit dans les confins de sa sainte [terre], cette montagne que sa droite s’est acquise.

55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

Et il chassa de devant eux les nations, et leur partagea un héritage, et fit habiter dans leurs tentes les tribus d’Israël.

56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

Mais ils tentèrent et irritèrent le Dieu Très-haut, et ne gardèrent pas ses témoignages,

57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

Et se retirèrent, et agirent infidèlement, comme leurs pères; ils tournèrent comme un arc trompeur.

58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

Et ils le provoquèrent à colère par leurs hauts lieux, et l’émurent à jalousie par leurs images taillées.

59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

Dieu l’entendit, et se mit en grande colère, et il méprisa fort Israël.

60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

Et il abandonna la demeure de Silo, la tente où il avait habité parmi les hommes;

61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

Et il livra à la captivité sa force, et sa magnificence en la main de l’ennemi;

62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

Et il livra son peuple à l’épée, et se mit en grande colère contre son héritage:

63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

Le feu dévora leurs jeunes hommes, et leurs vierges ne furent pas célébrées;

64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

Leurs sacrificateurs tombèrent par l’épée, et leurs veuves ne se lamentèrent pas.

65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

Alors le Seigneur s’éveilla comme un homme qui dort, et comme un homme puissant qui, [animé] par le vin, pousse des cris.

66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

Et il frappa ses ennemis par-derrière, il les livra à un opprobre éternel.

67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

Et il méprisa la tente de Joseph, et ne choisit pas la tribu d’Éphraïm;

68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

Mais il choisit la tribu de Juda, la montagne de Sion qu’il aima.

69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

Et il bâtit son sanctuaire comme des lieux très hauts, comme la terre qu’il a fondée pour toujours.

70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

Et il choisit David, son serviteur, et le prit des parcs des brebis;

71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

Il le fit venir d’auprès des brebis qui allaitent, pour paître Jacob, son peuple, et Israël, son héritage.

72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.

Et il les fit paître selon l’intégrité de son cœur, et les conduisit par l’intelligence de ses mains.