Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
The lernyng of Asaph. Mi puple, perseyue ye my lawe; bowe youre eere in to the wordis of my mouth.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
I schal opene my mouth in parablis; Y schal speke perfite resouns fro the bigynnyng.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Hou grete thingis han we herd, aud we han knowe tho; and oure fadris. telden to vs.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
Tho ben not hid fro the sones of hem; in anothir generacioun. And thei telden the heriyngis of the Lord, and the vertues of hym; and hise merueilis, whyche he dide.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
And he reiside witnessyng in Jacob; and he settide lawe in Israel. Hou grete thingis comaundide he to oure fadris, to make tho knowun to her sones;
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
that another generacioun knowe. Sones, that schulen be born, and schulen rise vp; schulen telle out to her sones.
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
That thei sette her hope in God, and foryete not the werkis of God; and that thei seke hise comaundementis.
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Lest thei be maad a schrewid generacioun; and terrynge to wraththe, as the fadris of hem. A generacioun that dresside not his herte; and his spirit was not bileued with God.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
The sones of Effraym, bendinge a bouwe and sendynge arowis; weren turned in the dai of batel.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Thei kepten not the testament of God; and thei nolden go in his lawe.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
And thei foryaten hise benefices; and hise merueils, whiche he schewide to hem.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
He dide merueils bifore the fadris of hem in the loond of Egipt; in the feeld of Taphneos.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
He brak the see, and ledde hem thorou; and he ordeynede the watris as in a bouge.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
And he ledde hem forth in a cloude of the dai; and al niyt in the liytnyng of fier.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
He brak a stoon in deseert; and he yaf watir to hem as in a myche depthe.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
And he ledde watir out of the stoon; and he ledde forth watris as floodis.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
And thei `leiden to yit to do synne ayens hym; thei excitiden hiye God in to ire, in a place with out water.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
And thei temptiden God in her hertis; that thei axiden meetis to her lyues.
19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
And thei spaken yuel of God; thei seiden, Whether God may make redi a bord in desert?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
For he smoot a stoon, and watris flowiden; and streemys yeden out in aboundaunce. Whether also he may yyue breed; ether make redi a bord to his puple?
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Therfor the Lord herde, and delaiede; and fier was kindelid in Jacob, and the ire of God stiede on Israel.
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
For thei bileueden not in God; nether hopiden in his heelthe.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
And he comaundide to the cloudis aboue; and he openyde the yatis of heuene.
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
And he reynede to hem manna for to eete; and he yaf to hem breed of heuene.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Man eet the breed of aungels; he sent to hem meetis in aboundance.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
He turnede ouere the south wynde fro heuene; and he brouyte in bi his vertu the weste wynde.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
And he reynede fleischis as dust on hem; and `he reinede volatils fethered, as the grauel of the see.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
And tho felden doun in the myddis of her castels; aboute the tabernaclis of hem.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
And thei eeten, and weren fillid greetli, and he brouyte her desire to hem;
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
thei weren not defraudid of her desier. Yit her metis weren in her mouth;
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
and the ire of God stiede on hem. And he killide the fatte men of hem; and he lettide the chosene men of Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
In alle these thingis thei synneden yit; and bileuede not in the merueils of God.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
And the daies of hem failiden in vanytee; and the yeeris of hem faileden with haste.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Whanne he killide hem, thei souyten hym; and turneden ayen, and eerli thei camen to hym.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
And thei bithouyten, that God is the helper of hem; and `the hiy God is the ayenbier of hem.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
And thei loueden hym in her mouth; and with her tunge thei lieden to hym.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
Forsothe the herte of hem was not riytful with hym; nethir thei weren had feithful in his testament.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
But he is merciful, and he schal be maad merciful to the synnes of hem; and he schal not destrie hem. And he dide greetli, to turne awei his yre; and he kyndelide not al his ire.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
And he bithouyte, that thei ben fleische; a spirit goynge, and not turnynge ayen.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Hou oft maden thei hym wrooth in desert; thei stireden hym in to ire in a place with out watir.
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
And thei weren turned, and temptiden God; and thei wraththiden the hooli of Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Thei bithouyten not on his hond; in the dai in the which he ayen bouyte hem fro the hond of the trobler.
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
As he settide hise signes in Egipt; and hise grete wondris in the feeld of Taphneos.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
And he turnede the flodis of hem and the reynes of hem in to blood; that thei schulden not drynke.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
He sente a fleisch flie in to hem, and it eet hem; and he sente a paddok, and it loste hem.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
And he yaf the fruytis of hem to rust; and he yaf the trauels of hem to locustis.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
And he killide the vynes of hem bi hail; and the moore trees of hem bi a frost.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
And he bitook the beestis of hem to hail; and the possessioun of hem to fier.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
He sente in to hem the ire of his indignacioun; indignacioun, and ire, and tribulacioun, sendingis in bi iuel aungels.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
He made weie to the path of his ire, and he sparide not fro the deth of her lyues; and he closide togidere in deth the beestis of hem.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
And he smoot al the first gendrid thing in the lond of Egipt; the first fruytis of alle the trauel of hem in the tabernaclis of Cham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
And he took awei his puple as scheep; and he ledde hem forth as a flok in desert.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
And he ledde hem forth in hope, and thei dredden not; and the see hilide the enemyes of hem.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
And he brouyte hem in to the hil of his halewyng; in to the hil which his riythond gat. And he castide out hethene men fro the face of hem; and bi lot he departide to hem the lond in a cord of delyng.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
And he made the lynagis of Israel to dwelle in the tabernaclis of hem.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
And thei temptiden, and wraththiden heiy God; and thei kepten not hise witnessyngis.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
And thei turneden awei hem silf, and thei kepten not couenaunt; as her fadris weren turned in to a schrewid bouwe.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
Thei stiriden him in to ire in her litle hillis; and thei terriden hym to indignacioun of her grauen ymagis.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
God herde, and forsook; and brouyte to nouyt Israel greetli.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
And he puttide awei the tabernacle of Sylo; his tabernacle where he dwellide among men.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
And he bitook the vertu of hem in to caitiftee; and the fairnesse of hem in to the hondis of the enemye.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
And he closide togidere his puple in swerd; and he dispiside his erytage.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Fier eet the yonge men of hem; and the virgyns of hem weren not biweilid.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
The prestis of hem fellen doun bi swerd; and the widewis of hem weren not biwept.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
And the Lord was reisid, as slepynge; as miyti greetli fillid of wiyn.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
And he smoot hise enemyes on the hynderere partis; he yaf to hem euerlastyng schenschipe.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
And he puttide awei the tabernacle of Joseph; and he chees not the lynage of Effraym.
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
But he chees the lynage of Juda; he chees the hil of Syon, which he louede.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
And he as an vnicorn bildide his hooli place; in the lond, which he foundide in to worldis.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
And he chees Dauid his seruaunt, and took hym vp fro the flockis of scheep; he took hym fro bihynde scheep with lambren.
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
To feed Jacob his seruaunt; and Israel his eritage.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
And he fedde hem in the innocens of his herte; and he ledde hem forth in the vndurstondyngis of his hondis.
