Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
A Maskil of Asaph. Give ear, O my people, to my instruction; listen to the words of my mouth.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
I will open my mouth in parables; I will utter things hidden from the beginning,
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
that we have heard and known and our fathers have relayed to us.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
We will not hide them from their children, but will declare to the next generation the praises of the LORD and His might, and the wonders He has performed.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
For He established a testimony in Jacob and appointed a law in Israel, which He commanded our fathers to teach to their children,
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
that the coming generation would know them— even children yet to be born— to arise and tell their own children
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
that they should put their confidence in God, not forgetting His works, but keeping His commandments.
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Then they will not be like their fathers, a stubborn and rebellious generation, whose heart was not loyal, whose spirit was not faithful to God.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
The archers of Ephraim turned back on the day of battle.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
They failed to keep God’s covenant and refused to live by His law.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
They forgot what He had done, the wonders He had shown them.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
He worked wonders before their fathers in the land of Egypt, in the region of Zoan.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
He split the sea and brought them through; He set the waters upright like a wall.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
He led them with a cloud by day and with a light of fire all night.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
He split the rocks in the wilderness and gave them drink as abundant as the seas.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
He brought streams from the stone and made water flow down like rivers.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
But they continued to sin against Him, rebelling in the desert against the Most High.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
They willfully tested God by demanding the food they craved.
19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
They spoke against God, saying, “Can God really prepare a table in the wilderness?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
When He struck the rock, water gushed out and torrents raged. But can He also give bread or supply His people with meat?”
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Therefore the LORD heard and was filled with wrath; so a fire was kindled against Jacob, and His anger flared against Israel,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
because they did not believe God or rely on His salvation.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Yet He commanded the clouds above and opened the doors of the heavens.
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
He rained down manna for them to eat; He gave them grain from heaven.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Man ate the bread of angels; He sent them food in abundance.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
He stirred the east wind from the heavens and drove the south wind by His might.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
He rained meat on them like dust, and winged birds like the sand of the sea.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
He felled them in the midst of their camp, all around their dwellings.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
So they ate and were well filled, for He gave them what they craved.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
Yet before they had filled their desire, with the food still in their mouths,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
God’s anger flared against them, and He put to death their strongest and subdued the young men of Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
In spite of all this, they kept on sinning; despite His wonderful works, they did not believe.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
So He ended their days in futility, and their years in sudden terror.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
When He slew them, they would seek Him; they repented and searched for God.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
And they remembered that God was their Rock, that God Most High was their Redeemer.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
But they deceived Him with their mouths, and lied to Him with their tongues.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
Their hearts were disloyal to Him, and they were unfaithful to His covenant.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
And yet He was compassionate; He forgave their iniquity and did not destroy them. He often restrained His anger and did not unleash His full wrath.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
He remembered that they were but flesh, a passing breeze that does not return.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
How often they disobeyed Him in the wilderness and grieved Him in the desert!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Again and again they tested God and provoked the Holy One of Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
They did not remember His power — the day He redeemed them from the adversary,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
when He performed His signs in Egypt and His wonders in the fields of Zoan.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
He turned their rivers to blood, and from their streams they could not drink.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
He sent swarms of flies that devoured them, and frogs that devastated them.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
He gave their crops to the grasshopper, the fruit of their labor to the locust.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
He killed their vines with hailstones and their sycamore-figs with sleet.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
He abandoned their cattle to the hail and their livestock to bolts of lightning.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
He unleashed His fury against them, wrath, indignation, and calamity— a band of destroying angels.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
He cleared a path for His anger; He did not spare them from death but delivered their lives to the plague.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
He struck all the firstborn of Egypt, the virility in the tents of Ham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
He led out His people like sheep and guided them like a flock in the wilderness.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
He led them safely, so they did not fear, but the sea engulfed their enemies.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
He brought them to His holy land, to the mountain His right hand had acquired.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
He drove out nations before them and apportioned their inheritance; He settled the tribes of Israel in their tents.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
But they tested and disobeyed God Most High, for they did not keep His decrees.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
They turned back and were faithless like their fathers, twisted like a faulty bow.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
They enraged Him with their high places and provoked His jealousy with their idols.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
On hearing it, God was furious and rejected Israel completely.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
He abandoned the tabernacle of Shiloh, the tent He had pitched among men.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
He delivered His strength to captivity, and His splendor to the hand of the adversary.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
He surrendered His people to the sword because He was enraged by His heritage.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Fire consumed His young men, and their maidens were left without wedding songs.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
His priests fell by the sword, but their widows could not lament.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Then the Lord awoke as from sleep, like a mighty warrior overcome by wine.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
He beat back His foes; He put them to everlasting shame.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
He rejected the tent of Joseph and refused the tribe of Ephraim.
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
But He chose the tribe of Judah, Mount Zion, which He loved.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
He built His sanctuary like the heights, like the earth He has established forever.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
He chose David His servant and took him from the sheepfolds;
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
from tending the ewes He brought him to be shepherd of His people Jacob, of Israel His inheritance.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
So David shepherded them with integrity of heart and guided them with skillful hands.
