Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
En Maskil af Asaf. Lyt, mit Folk, til min Lære, bøj eders Øre til Ord fra min Mund;
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
jeg vil aabne min Mund med Billedtale, fremsætte Gaader fra fordums Tid,
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
hvad vi har hørt og ved, hvad vore Fædre har sagt os;
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
vi dølger det ikke for deres Børn, men melder en kommende Slægt om HERRENS Ære og Vælde og Underne, som han har gjort.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Han satte et Vidnesbyrd i Jakob, i Israel gav han en Lov, idet han bød vore Fædre at lade deres Børn det vide,
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
at en senere Slægt kunde vide det, og Børn, som fødtes siden, staa frem og fortælle deres Børn derom,
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
saa de slaar deres Lid til Gud og ikke glemmer Guds Gerninger, men overholder hans Bud,
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
ej slægter Fædrene paa, en vanartet, stridig Slægt, hvis Hjerte ikke var fast, hvis Aand var utro mod Gud
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
— Efraims Børn var rustede Bueskytter, men svigted paa Stridens Dag —
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Gudspagten holdt de ikke, de nægtede at følge hans Lov;
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
hans Gerninger gik dem ad Glemme, de Undere, han lod dem skue.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Han gjorde Undere for deres Fædre i Ægypten paa Zoans Mark;
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
han kløved Havet og førte dem over, lod Vandet staa som en Vold;
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
han ledede dem ved Skyen om Dagen, Natten igennem ved Ildens Skær;
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
han kløvede Klipper i Ørkenen, lod dem rigeligt drikke som af Strømme,
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
han lod Bække rinde af Klippen og Vand strømme ned som Floder.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Men de blev ved at synde imod ham og vække den Højestes Vrede i Ørkenen;
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
de fristede Gud i Hjertet og krævede Mad til at stille Sulten,
19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
de talte mod Gud og sagde: »Kan Gud dække Bord i en Ørken?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
Se, Klippen slog han, saa Vand flød frem, og Bække vælded ud; mon han ogsaa kan give Brød og skaffe Kød til sit Folk?«
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Det hørte HERREN, blev vred, der tændtes en Ild mod Jakob, ja Vrede kom op mod Israel,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
fordi de ikke troede Gud eller stolede paa hans Frelse.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Da bød han Skyerne oventil, lod Himlens Døre aabne
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
og Manna regne paa dem til Føde, han gav dem Himmelkorn;
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Mennesker spiste Englebrød, han sendte dem Mad at mætte sig med.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Han rejste Østenvinden paa Himlen, førte Søndenvinden frem ved sin Kraft;
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
Kød lod han regne paa dem som Støv og vingede Fugle som Havets Sand,
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
lod dem falde midt i sin Lejr, rundt omkring sine Boliger;
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Og de spiste sig overmætte, hvad de ønsked, lod han dem faa.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
Men før deres Attraa var stillet, mens Maden var i deres Mund,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
rejste Guds Vrede sig mod dem; han vog deres kraftige Mænd, fældede Israels Ynglinge.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Og dog blev de ved at synde og troede ej paa hans Undere.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Da lod han deres Dage svinde i Tomhed og endte brat deres Aar.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Naar han vog dem, søgte de ham, vendte om og spurgte om Gud,
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
kom i Hu, at Gud var deres Klippe, Gud den Allerhøjeste deres Genløser.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
De hyklede for ham med Munden, løj for ham med deres Tunge;
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
deres Hjerter holdt ikke fast ved ham, hans Pagt var de ikke tro.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Og dog er han barmhjertig, han tilgiver Misgerning, lægger ej øde, hans Vrede lagde sig Gang paa Gang, han lod ikke sin Harme fuldt bryde frem;
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
han kom i Hu, de var Kød, et Pust, der svinder og ej vender tilbage.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Hvor tit stod de ham ikke imod i Ørkenen og voldte ham Sorg i det øde Land!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
De fristede atter Gud, de krænkede Israels Hellige;
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
hans Haand kom de ikke i Hu, den Dag han friede dem fra Fjenden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
da han gjorde sine Tegn i Ægypten, sine Undere paa Zoans Mark,
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
forvandled deres Floder til Blod, saa de ej kunde drikke af Strømmene,
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
sendte Myg imod dem, som aad dem, og Frøer, som lagde dem øde,
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
gav Æderen, hvad de avlede, Græshoppen al deres Høst,
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
slog deres Vinstokke ned med Hagl, deres Morbærtræer med Frost,
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
prisgav Kvæget for Hagl og deres Hjorde for Lyn.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
Han sendte sin Vredesglød mod dem, Harme, Vrede og Trængsel, en Sendefærd af Ulykkesengle;
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
frit Løb gav han sin Vrede, skaaned dem ikke for Døden, gav deres Liv til Pris for Pest;
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
alt førstefødt i Ægypten slog han, Mandskraftens Førstegrøde i Kamiternes Telte,
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
lod sit Folk bryde op som en Hjord, leded dem som Kvæg i Ørkenen,
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
leded dem trygt, uden Frygt, mens Havet lukked sig over deres Fjender;
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
han bragte dem til sit hellige Land, de Bjerge, hans højre vandt,
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
drev Folkeslag bort foran dem, udskiftede ved Lod deres Land og lod Israels Stammer bo i deres Telte.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Dog fristed og trodsede de Gud den Allerhøjeste og overholdt ikke hans Vidnesbyrd;
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
de faldt fra, var troløse som deres Fædre, svigtede som en slappet Bue,
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
de krænked ham med deres Offerhøje, ægged ham med deres Gudebilleder.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Det hørte Gud og blev vred, følte højlig Lede ved Israel;
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
han opgav sin Bolig i Silo, det Telt, hvor han boede blandt Mennesker;
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
han gav sin Stolthed i Fangenskab, sin Herlighed i Fjendehaand,
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
prisgav sit Folk for Sværdet, blev vred paa sin Arvelod;
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Ild fortæred dets unge Mænd, dets Jomfruer fik ej Bryllupssange,
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
dets Præster faldt for Sværdet, dets Enker holdt ikke Klagefest.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Da vaagned Herren som en, der har sovet, som en Helt, der er døvet af Vin;
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
han slog sine Fjender paa Ryggen, gjorde dem evigt til Skamme.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Men han fik Lede ved Josefs Telt, Efraims Stamme udvalgte han ikke;
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
han udvalgte Judas Stamme, Zions Bjerg, som han elsker;
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
han bygged sit Tempel himmelhøjt, grundfæsted det evigt som Jorden.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
Han udvalgte David, sin Tjener, og tog ham fra Faarenes Folde,
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
hentede ham fra de diende Dyr til at vogte Jakob, hans Folk, Israel, hans Arvelod;
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
han vogtede dem med oprigtigt Hjerte, ledede dem med kyndig Haand.
