Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Nkunga Asafi kuidi Yedutuni, pfumu wu minyimbidi. Ndiyamikina kuidi Nzambi mu diambu di lusadusu ndiyamikina kuidi Nzambi mu kunguila.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Thangu ndiba mu ziphasi, nditomba Yave; va builu ndinonuna mioko miama mu kambu vonga; ayi muelꞌama wumanga bombo.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Ndietebukila moyo, a Nzambi, ayi ndikunga; ndiyindula mu tsi ntima ayi pheve ama yivonga ngolo.

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Wekeba meso mama ma bika zibama, ndiba diaka mu phasi mu tuba.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Ndiyindula bilumbu bivioka, mimvu mi thama.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Ndieti tebukila minkunga miama moyo va builu, Ntima ama uyindula ku tsi ntima ayi pheve ama yikiyuvula:

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Pfumu wela tumbu loza kuandi mvimba e? Kalendi buela monisa nlemvo andi ko e?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Luzolo luandi lungolo lusukidi kuandi mvimba e? Zitsila ziandi mu zithangu zioso zikitukidi zi phamba e?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Nzambi wuzimbikini kuandi buela monisa nlemvo e? Wuyimini kiadi kiandi mu diambu di nganzi e?

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Buna ndiyindula “mu diambu diadi ndiela singimina: mimvu mi koko ku lubakala ku Nzambi yizangama.”

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Ndiela tebukila moyo mavanga ma Yave, bukiedika ndiela tebukila moyo bikumu biaku bi thama.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Ndiela yindulanga mu tsi ntima bisalu biaku bioso; ayi ndiela banzilanga mavanga maku moso ma lulendo.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Zinzila ziaku, a Nzambi, zidi zinlongo; nzambi mbi widi wunneni banga Nzambi eto e?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Ngeyo widi Nzambi yimvanganga bikumu; Ngeyo weti monisa lulendo luaku muidi batu.

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Mu koko kuaku ku lulendo wukuidila batu baku, nkuna wu Yakobi ayi wu Zozefi.

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Minlangu mimmona, ngeyo a Nzambi! Minlangu mimona ngeyo, ayi mikotadala zitsina zi minlangu zi nikuka.

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Matuti madukula minlangu; diyilu diduma mu nzazi madionga maku matotuka ku ntuala ayi ku mbusa.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Zinzazi ziaku ziwakana mu kimbongila; zitsiemo zikienzula ntoto; ntoto wunikuka ayi wutita.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Nsolo aku wuviokila va khatitsika mbu, nzilꞌaku mu minlangu midi nguma, muna zithambi ziaku zisia monika ko.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Wudiatisa batu baku banga nkangu wu mamemi, mu koko ku Moyize ayi Aloni.