Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.