Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Al Vencedor: para Jedutún: Salmo de Asaf. Con mi voz clamé a Dios, a Dios clamé, y él me escuchó.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Al Señor busqué en el día de mi angustia; mi llaga desangraba de noche y no cesaba; mi alma no quería consuelo.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Me acordaba de Dios, y gritaba; me quejaba, y desmayaba mi espíritu. (Selah)

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Tenías los párpados de mis ojos abiertos; estaba yo quebrantado, y no hablaba.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Consideraba los días desde el principio, los años de los siglos.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Me acordaba de mis canciones de noche; meditaba con mi corazón, y mi espíritu inquiría.

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

¿Desechará el Señor para siempre, y no volverá más a amar?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

¿Se ha acabado para siempre su misericordia? ¿Se ha acabado la palabra suya para generación y generación?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

¿Ha olvidado Dios el tener misericordia? ¿Ha encerrado con ira sus misericordias? (Selah)

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Y dije: Enfermedad mía es ésta; me acordaré de los años de la diestra del Altísimo,

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

me acordaba de las obras de JAH; por tanto me acordé de tus maravillas antiguas.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Y meditaba en todas tus obras, y hablaba de tus hechos.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Oh Dios, en santidad es tu camino: ¿Qué Dios grande como el Dios nuestro?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Tú eres el Dios que hace maravillas; tú hiciste notoria en los pueblos tu fortaleza.

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Con tu brazo redimiste a tu pueblo, a los hijos de Jacob y de José. (Selah)

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Te vieron las aguas, oh Dios; te vieron las aguas, temieron; y temblaron los abismos.

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Las nubes echaron inundaciones de aguas; tronaron los cielos, y discurrieron tus rayos.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Anduvo en derredor el sonido de tus truenos; los relámpagos alumbraron el mundo; la tierra se estremeció y tembló.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

En el mar fue tu camino, y tus sendas en las muchas aguas; y tus pisadas no fueron conocidas.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Condujiste a tu pueblo como ovejas, por mano de Moisés y de Aarón.