Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Para el músico jefe. Para Jeduthun. Un salmo de Asaf. ¡Mi grito va a Dios! De hecho, clamo a Dios por ayuda, y que me escuche.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

En el día de mi angustia busqué al Señor. Mi mano se extendió en la noche, y no se cansó. Mi alma se negaba a ser consolada.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Me acuerdo de Dios y gimo. Me quejo, y mi espíritu está abrumado. (Selah)

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Mantienes mis párpados abiertos. Estoy tan preocupado que no puedo hablar.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

He considerado los días de antaño, los años de la antigüedad.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Recuerdo mi canción en la noche. Considero en mi propio corazón; mi espíritu indaga diligentemente:

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

“¿Nos rechazará el Señor para siempre? ¿Ya no será favorable?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

¿Se ha desvanecido para siempre su amorosa bondad? ¿Falla su promesa por generaciones?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

¿Se ha olvidado Dios de ser bondadoso? ¿Acaso ha retenido su compasión por la ira?” (Selah)

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Entonces pensé: “Voy a apelar a esto: los años de la mano derecha del Altísimo”.

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Recordaré los hechos de Yah; porque recordaré tus maravillas de antaño.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

También meditaré en todo tu trabajo, y considera tus acciones.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Tu camino, Dios, está en el santuario. ¿Qué dios es tan grande como Dios?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Tú eres el Dios que hace maravillas. Has dado a conocer tu fuerza entre los pueblos.

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Has redimido a tu pueblo con tu brazo, los hijos de Jacob y José. (Selah)

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Las aguas te vieron, Dios. Las aguas te vieron y se retorcieron. Las profundidades también se convulsionaron.

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Las nubes derramaron agua. Los cielos resonaron con truenos. Sus flechas también parpadearon.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

La voz de tu trueno estaba en el torbellino. Los relámpagos iluminaron el mundo. La tierra tembló y se estremeció.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Tu camino fue a través del mar, sus caminos a través de las grandes aguas. Tus pasos no se conocían.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Guías a tu pueblo como un rebaño, por la mano de Moisés y Aarón.