Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Para Jedutún, el director del coro. Un salmo de Asaf. Clamo a Dios pidiendo su ayuda. Sí, incluso a gritos. ¡Si tan solo Dios me oyera!

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Cuando estuve en aflicción oré al Señor. Toda la noche levanté mis manos al cielo en oración a él, pero no pude hallar consuelo alguno.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Medité en Dios con gemidos; pensé en él pero solo siento desconsuelo. (Selah)

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

No me dejas dormir. Estaba tan afligido que no podía ni hablar.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Pienso en los viejos tiempos, que fueron hace tantos años.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Recuerdo los cantos que solía cantar por las noches. Medito entonces y me pregunto:

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

¿Se habrá cansado el Señor de mi para siempre? ¿Volverá nuevamente a agradarse de mi?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

¿Se habrá apagado para siempre su amor inagotable? ¿Se acabaron sus promesas?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

¿Se ha olvidado Dios de su bondad? ¿Habrá cerrado de un portazo las puertas a su compasión? (Selah)

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Entonces dije: “Lo que más me duele es que el Señor ya no me trata como antes”.

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Recuerdo lo que has hecho, Señor. Recuerdo las maravillas que hiciste hace mucho tiempo.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Meditaré en todo lo que has logrado. Pensaré en tus actos.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Señor, tus caminos son santos. ¿Hay algún dios tan grande como tú?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Tú eres el Dios que hace maravillas. Has revelado tu poder a las naciones.

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Con tu fuerza salvaste a tu pueblo, a los descendientes de Jacob y José. (Selah)

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Cuando las aguas te vieron y temblaron. ¡Sí! ¡Temblaron hasta las profundidades!

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Las nubes derramaron lluvia, el trueno retumbó en los cielos y tus relámpagos volaban como flechas.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Tu trueno retumbó desde el torbellino, y los relámpagos iluminaron el mundo. La tierra temblaba y se estremecía.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Tu camino conducía al mar, y pasaba por el mar profundo. Aun así tus huellas eran invisibles.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Guiaste a tu pueblo como un rebaño, pastoreado por Moisés y Aarón.