Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
Načelniku godbe, naslednikov Idutunskih; psalm Asafov. Glas moj gre do Boga, ko zavpijem; glas moj do Boga, da nagne uho k meni.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Ob času stiske svoje iščem Gospoda; roka moja je ponoči polita neprestano, duša moja se brani pripustiti tolažbo.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Spominjam se Boga, ko trepetam in stokam; premišljam, ko duh moj omaguje presilno.
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Ko mi ne daš zatisniti očî, zbegan sem, tako da povedati ne morem.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Čase premišljujem starodavne, prejšnjih vekov leta.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Spominjam se godbe svoje ponočnje; v srci svojem premišljam, in duh moj preiskuje govoreč:
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Ali bi vekomaj zametal Gospod; ali ne bode dalje dobrovoljen?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Ali bi vekomaj opešala milost njegova; konec bilo govora od roda do roda?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Ali bi bil pozabil Bog mogočni deliti milost; ali bi zapiral v jezi usmiljenje svoje?
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Slednjič pravim: To me slabi, ko se je izpremenila Najvišjega desnica.
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Spominjal so bodem dejanj Gospodovih; dà, spominjal se bodem od starodavnosti vseh čudežev tvojih.
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
In premišljal bodem vsakatero délo tvoje; o dejanjih tvojih bodem pripovedoval:
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
O Bog, v svetosti je steza tvoja, kdo je Bog mogočni kakor Bog?
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Ti, o Bog mogočni, čudoviti, pokazal si moč svojo na narodih.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Rešil si z roko ljudstvo svoje, sinove Jakobove, tudi Jožefa.
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Videle so te vode, Bog, videle so te vode in se tresle, dà, potresla so se brezna.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Izlili so oblaki vode, glas so zagnali gornji oblaki; priletele so tudi pušice tvoje.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Bobnel je grom tvoj v tistem krogu, razsvetljali so bliski vesoljni svet; potresla se je zemlja in trepetala.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
Skozi morje pot tvoja, in steza tvoja skozi prostorne vode, kjer sledovi tvoji niso znani,
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Vodil si kakor čedo ljudstvo svoje, po Mojzu in Aronu.
