Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
S svojim glasom sem klical k Bogu, celó s svojim glasom k Bogu in mi je prisluhnil.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Na dan svoje stiske sem iskal Gospoda. Moja vnetja so se gnojila ponoči in niso odnehala. Moja duša je odklanjala, da bi bila potolažena.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Spomnil sem se Boga in bil vznemirjen. Pritoževal sem se in moj duh je bil nadvladan. (Sela)
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Moje oči držiš budne. Tako sem vznemirjen, da ne morem govoriti.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Preudarjal sem [o] dneh iz davnine, letih starodavnih časov.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Spominjam se svoje pesmi ponoči. Posvetujem se s svojim lastnim srcem in moj duh je storil marljivo preiskavo.
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
›Ali bo Gospod za vedno zavračal ali ne bo več naklonjen?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Je njegovo usmiljenje popolnoma odšlo za vedno? Ali njegova obljuba odpove na vékomaj?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Je Bog pozabil biti milostljiv? Ali je v jezi zaprl svoja nežna usmiljenja?‹ (Sela)
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Rekel sem: »To je moja šibkost, toda spominjal se bom let desnice Najvišjega.«
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Spominjal se bom Gospodovih del. Zagotovo se bom spominjal tvojih čudežev od davnine.
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Premišljeval bom tudi o vsem tvojem delu in govoril o tvojih dejanjih.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Tvoja pot, oh Bog, je v svetišču. Kdo je tako velik Bog kakor naš Bog?
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Ti si Bog, ki dela čudeže. Med ljudstvom si oznanil svojo moč.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
S svojim laktom si odkupil svoje ljudstvo, Jakobove in Jožefove sinove. (Sela)
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Vode so te videle, oh Bog, vode so te videle, bile so prestrašene. Tudi globine so bile vznemirjene.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Oblaki so izlivali vodo, nebo je pošiljalo zvok, tudi tvoje puščice so šle daleč.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Zvok tvojega groma je bil na nebu, bliski so razsvetljevali zemeljski [krog], zemlja je trepetala in se tresla.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
Tvoja pot je na morju in tvoja steza v velikih vodah in tvoje stopinje niso znane.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Svoje ljudstvo vodiš kakor trop z Mojzesovo in Aronovo roko.
