Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
Salmo de Asafe, para o regente, conforme “Jedutum”: Clamo a Deus com minha voz, minha voz a Deus; e ele inclinará seus ouvidos a mim.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
No dia da minha angústia busquei ao Senhor; minha mão estava continuamente estendida; minha alma não se deixava consolar.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Eu ficava me lembrando de Deus, e gemendo; ficava pensativo, e meu espírito desfalecia. (Selá)
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Tu mantiveste abertas as pálpebras dos meus olhos; eu estava perturbado, e não conseguia falar.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Eu ficava imaginando os dias antigos, e os anos passados.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
De noite eu me lembrava de minha canção; meditava em meu coração; e meu espírito ficava procurando [entender].
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Será que o Senhor rejeitará para sempre? E nunca mais mostrará seu favor?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
A sua bondade se acabou para sempre? Ele deu fim à [sua] promessa de geração em geração?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Deus se esqueceu de ter misericórdia? Ele encerrou suas compaixões por causa de sua ira? (Selá)
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Então eu disse: Esta é a minha dor: os anos em que a mão do Altíssimo [agia].
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Eu me lembrarei das obras do SENHOR; porque me lembrarei de tuas antigas maravilhas.
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Meditarei em todos as tuas obras, e falarei de teus feitos.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Deus, santo [é] o teu caminho; quem é deus [tão] grande como [nosso] Deus?
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Tu [és] o Deus que faz maravilhas; tu fizeste os povos conhecerem teu poder.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Com [teu] braço livraste teu povo, os filhos de Jacó e de José. (Selá)
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
As águas te viram, ó Deus; as águas te viram, [e] tremeram; também os abismos foram abalados.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Grandes nuvens derramaram muitas águas; os céus fizeram barulho; e também tuas flechas correram de um lado ao outro.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
O ruído de teus trovões [estava] nos ventos; relâmpagos iluminaram ao mundo; a terra se abalou e tremou.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
Pelo mar [foi] teu caminho; e tuas veredas por muitas águas; e tuas pegadas não foram conhecidas.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Guiaste a teu povo como a um rebanho, pela mão de Moisés e de Arão.
