Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Til songmeisteren, for Jedutun; ein salme av Asaf. Eg ropar til Gud, og eg vil skrika; eg ropar til Gud, og han vil venda øyra til meg.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Den Dagen eg er i naud, søkjer eg Herren, um natti retter eg ut handi, og ho vert ikkje trøytt, mi sjæl vil ikkje lata seg trøysta.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Eg vil koma Gud i hug og sukka, eg vil tenkja etter, og mi ånd vanmegtast. (Sela)

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Du held augo mine vakande, eg er uroleg og talar ikkje.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Eg tenkjer på fordoms dagar, på lengst framfarne år.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Eg vil koma i hug min strengleik um natti, i mitt hjarta vil eg grunda, og mi ånd vil ransaka.

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Vil Herren æveleg støyta burt? vil han ikkje lenger visa nåde?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Er det for all tid ute med hans miskunn? Hev hans lovnad vorte upp i inkje frå ætt til ætt?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Hev Gud gløymt å vera nådig? Eller hev han i vreide stengt for sin godhug? (Sela)

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Eg segjer: Dette er mi plåga, det er år frå høgre handi til den Høgste.

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Eg vil forkynna Herrens gjerningar, for eg vil minnast dine under frå fordoms tid.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Og eg vil tenkja etter alt ditt verk, og på dine store gjerningar vil eg grunda.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Gud, i heilagdom er din veg, kven er ein gud, stor som Gud?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Du er den Gud som gjer under; du hev kunngjort din styrke millom folkeslagi.

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Du hev løyst ditt folk ut med velde, borni åt Jakob og Josef. (Sela)

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Vatni såg deg, Gud, vatni såg deg og bivra, ja, djupi skalv.

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Skyerne gav vatn, himmelen dunde, ja, dine piler flaug ikring.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Di tora dunde i kvervelstormen, eldingar lyste upp jordriket, jordi skalv og riste.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

I havet gjekk din veg, og dine stigar gjenom store vatn, og dine fotspor vart ikkje kjende.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Du førde ditt folk som ei hjord ved handi åt Moses og Aron.