Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Wuta na buku ya mokambi ya bayembi, kolanda Yedutuni. Nzembo ya Azafi. Nabelelaka Nzambe na koganga; nabelelaka Nzambe mpo ete ayoka ngai!

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Tango nazalaka na pasi, nalukaka Nkolo; na butu, nalembaka te kotombola maboko na ngai mpe naboyaka kobondisama.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Nakanisaka Nzambe mpe nalelaka, nakotaka na mozindo ya makanisi mpe nalembaka nzoto.

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Opimelaka miso na ngai pongi, namitungisaka mpe nayebaka lisusu te eloko ya koloba.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Nakanisaka lisusu mikolo ya kala, mibu nyonso oyo eleka;

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Na butu, nakanisaka lisusu banzembo na ngai; motema na ngai ezongelaka kokanisa, mpe molimo na ngai ekomaka komituna:

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

« Boni, Nkolo akobwaka biso penza mpo na libela? Akosalela biso lisusu bolamu te?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Bolingo na Ye esili penza mpo na libela? Bilaka na Ye ekokokisama te mpo na libela?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Nzambe abosani solo kosala ngolu? Akangi penza motema na Ye mpo na kanda? »

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Mpe namilobelaka: « Tala likambo oyo ezali kosala ngai pasi: loboko ya mobali ya Ye-Oyo-Aleki-Likolo ebongwani! »

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Nakanisaka misala minene ya Yawe, bikamwa na Yo ya kala.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Nakanisaka nyonso oyo osalaki kino na bikamwa na Yo.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Oh Nzambe, banzela na Yo ezali bule; nzambe nini akokani na Yo na monene?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Ozali Nzambe oyo asalaka bikamwa; olakisi nguya na Yo kati na bikolo.

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Na nguya ya loboko na Yo, okangolaki bato na Yo, bakitani ya Jakobi mpe ya Jozefi.

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Oh Nzambe, mayi emonaki Yo! Mayi emonaki Yo mpe ekomaki kolenga; ezala mozindo ya mayi eninganaki.

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Mapata esopaki mayi ebele, likolo eyokisaki lokito ya kake, mpe makonga na Yo ezalaki koleka-leka na bangambo nyonso.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Na lokito ya kake na Yo, mikalikali engengisaki mokili, mabele eninganaki mpe elengaki.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Opasolaki nzela kati na ebale monene, balabala na Yo kati na mayi monene, mpe moto moko te amonaki bilembo ya matambe na Yo.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Otambolisaki bato na Yo lokola etonga, na loboko ya Moyize mpe ya Aron.