Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
In finem, pro Idithun, Psalmus Asaph. Voce mea ad Dominum clamavi: voce mea ad Deum, et intendit mihi.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
In die tribulationis meæ Deum exquisivi, manibus meis nocte contra eum: et non sum deceptus. Renuit consolari anima mea,
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
memor fui Dei, et delectatus sum, et exercitatus sum: et defecit spiritus meus.
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Anticipaverunt vigilias oculi mei: turbatus sum, et non sum locutus.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Cogitavi dies antiquos: et annos æternos in mente habui.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Et meditatus sum nocte cum corde meo, et exercitabar, et scopebam spiritum meum.
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Numquid in æternum proiiciet Deus: aut non apponet ut complacitior sit adhuc?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Aut in finem misericordiam suam abscindet, a generatione in generationem?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Aut obliviscetur misereri Deus? aut continebit in ira sua misericordias suas?
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Et dixi nunc cœpi: hæc mutatio dexteræ Excelsi.
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Memor fui operum Domini: quia memor ero ab initio mirabilium tuorum,
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Et meditabor in omnibus operibus tuis: et in adinventionibus tuis exercebor.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Deus in sancto via tua: quis Deus magnus sicut Deus noster?
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
tu es Deus qui facis mirabilia. Notam fecisti in populis virtutem tuam:
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
redemisti in brachio tuo populum tuum, filios Iacob, et Ioseph.
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Viderunt te aquæ Deus, viderunt te aquæ: et timuerunt, et turbatæ sunt abyssi.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Multitudo sonitus aquarum: vocem dederunt nubes. Etenim sagittæ tuæ transeunt:
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
vox tonitrui tui in rota. Illuxerunt coruscationes tuæ orbi terræ: commota est et contremuit terra.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
In mari via tua, et semitæ tuæ in aquis multis: et vestigia tua non cognoscentur.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Deduxisti sicut oves populum tuum, in manu Moysi et Aaron.
