Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

エドトンの體にしたがひて伶長にうたはしめたるアサフのうた 我わがこゑをあげて神によばはん われ聲を神にあげなばその耳をわれにかたぶけたまはん

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

わがなやみの日にわれ主をたづねまつれり 夜わが手をのべてゆるむることなかりき わがたましひは慰めらるるをいなみたり

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

われ神をおもひいでて打なやむ われ思ひなげきてわが霊魂おとろへぬ (セラ)

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

なんぢはわが眼をささへて閉がしめたまはず 我はものいふこと能はぬほどに惱みたり

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

われむかしの日いにしへの年をおもへり

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

われ夜わが歌をむもひいづ 我わが心にてふかくおもひわが霊魂はねもころに尋ねもとむ

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

主はとこしへに棄たまふや 再びめぐみを垂たまはざるや

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

その憐憫はのこりなく永遠にさり そのちかひは世々ながく廃れたるや

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

神は恩をほどこすことを忘れたまふや 怒をもてそのあはれみを絨たまふや (セラ)

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

斯るときに我いへらく此はただわが弱きがゆゑのみいで至上者のみぎの手のもろもろの年をおもひいでん

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

われヤハの作爲をのべとなへん われ往古よりありし汝がくすしきみわざを思ひいたさん

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

また我なんぢのすべての作爲をおもひいで汝のなしたまへることを深くおもはん

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

紳よなんぢの途はいときよし 神のごとく大なる神はたれぞや

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

なんぢは奇きみわざをなしたまへる神なり もろもろの民のあひだにその大能をしめし

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

その臂をもてヤコブ、ヨセフの子輩なんぢの民をあがなひたまへり (セラ)

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

かみよ大水なんぢを見たり おほみづ汝をみてをののき淵もまたふるへり

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

雲はみづをそそぎいだし空はひびきをいだし なんぢの矢ははしりいでたり

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

なんぢの雷鳴のこゑは暴風のうちにありき 電光は世をてらし地はふるひうごけり

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

なんぢの太道は海のなかにあり なんぢの徑はおほみづの中にあり なんぢの蹤跡はたづねがたかりき

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

なんぢその民をモーセとアロンとの手によりて羊の群のごとくみちびきたまへり