Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Al maestro del coro. Su «Iditum». Di Asaf. Salmo. La mia voce sale a Dio e grido aiuto; la mia voce sale a Dio, finché mi ascolti.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Nel giorno dell'angoscia io cerco ilSignore, tutta la notte la mia mano è tesa e non si stanca; io rifiuto ogni conforto.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Mi ricordo di Dio e gemo, medito e viene meno il mio spirito.

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Tu trattieni dal sonno i miei occhi, sono turbato e senza parole.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Ripenso ai giorni passati, ricordo gli anni lontani.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Un canto nella notte mi ritorna nel cuore: rifletto e il mio spirito si va interrogando.

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Forse Dio ci respingerà per sempre, non sarà più benevolo con noi?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

E' forse cessato per sempre il suo amore, è finita la sua promessa per sempre?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Può Dio aver dimenticato la misericordia, aver chiuso nell'ira il suo cuore?

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

E ho detto: «Questo è il mio tormento: è mutata la destra dell'Altissimo».

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Ricordo le gesta del Signore, ricordo le tue meraviglie di un tempo.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Mi vado ripetendo le tue opere, considero tutte le tue gesta.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

O Dio, santa è la tua via; quale dio è grande come il nostro Dio?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Tu sei il Dio che opera meraviglie, manifesti la tua forza fra le genti.

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

E' il tuo braccio che ha salvato il tuo popolo, i figli di Giacobbe e di Giuseppe.

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Ti videro le acque, Dio, ti videro e ne furono sconvolte; sussultarono anche gli abissi.

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Le nubi rovesciarono acqua, scoppiò il tuono nel cielo; le tue saette guizzarono.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Il fragore dei tuoi tuoni nel turbine, i tuoi fulmini rischiararono il mondo, la terra tremò e fu scossa.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Sul mare passava la tua via, i tuoi sentieri sulle grandi acque e le tue orme rimasero invisibili.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Guidasti come gregge il tuo popolo per mano di Mosè e di Aronne.