Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
a karmesternek. Jedútún számára. Ászáftól. Zsoltár. Hangommal az Istenhez hadd kiáltok, hangommal az Istenhez, és ő figyel reám.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Szorultságom napján az Urat kerestem; kezem éjjel kinyújtva van s nem dermed meg, vonakodott lelkem megvigasztalódni.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Istenre ha emlékezem, sóhajtanom kell; ha gondolkodom, elborul lelkem. Széla.
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Tartod szemem őrzőit, nyugtalankodom s nem beszélhetek.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Elgondolom a hajdankor napjait, az ősidőknek éveit.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Ha emlékezem éjjel hárfajátékomra, gondolkodnom kell szívemben és fürkész lelkem:
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Örökre elvet-e az Úr és nem fog már többé kedvelni?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Megszünt-e kegyelme mindenkorra, elfogyott-e az igéret nemzedékre meg nemzedékre?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Elfelejtett-e könyörülni Isten, avagy haragban elzárta-e irgalmát? Széla.
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Azt mondtam: az a szenvedésem, hogy megváltozott a legfelsőnek jobbja.
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Emlékezem Jáh cselekedeteire, midőn emlékezem hajdankori csodádról;
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
elmélkedem minden tettedről és cselekményeiden elgondolkodom.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Isten, szentségben van az utad; ki oly nagy isten, mint az Isten?
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Te vagy az Isten, ki csodát mível, tudattad a népek közt erődet.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Megváltottad karoddal népedet, Jákób és József fiait. Széla.
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Láttak téged a vizek, oh Isten, láttak a vizek, megremegtek, meg is reszkettek a mélységek.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Vizet ömlesztettek a felhők, dörejt hallattak a fellegek, nyilaid is szerte jártak;
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
hallik dörgésed a forgatagban, megvilágították villámok a világot, megreszketett és megrendült a föld.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
Tengeren át volt utad és ösvényed nagy vizeken, és nyomdokaid nem voltak fölismerhetők.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Vezetted népedet, mint juhokat, Mózes és Áron által.
