Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

KAHEA aku la au i ke Akua ma ko'u leo, Ma ko'u leo i ke Akua, a hoolohe mai la ia ia'u.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

I ko'u la i popilikia ai, nonoi aku la au i ka Haku: Kikoo aku la kuu lima i ka po, aole i haule: Hoole iho la kuu naau, aole ia e hoomahaia.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Hoomanao aku la au i ke Akua, a kupikipikio iho la; Noonoo aku la au, a maule iho la kuu naau. (Sila)

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Ua paa ia oe na alu o ko'u mau maka: Ua lauwiliia hoi au, aole hiki ke olelo aku.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Noonoo no au i na la kahiko, I na makahiki hoi o ka wa mamua loa aku.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Hoomanao iho la au i kuu mele i ka po: Me kuu naau wau i kukakuka iho ai; Huli ikaika hoi ko'u manao.

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

E kipaku anei ka Haku i ka manawa pau ole? Aole anei ia e maliu hou mai?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Ua pauhia anei kona lokomaikai? Ua hala mau loa aku anei kana olelo?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Ua hoopoina anei ke Akua i ka lokomaikai? Ua puliki anei oia i kona aloha iloko o ka huhu? (Sila)

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

I aku la au, o ko'u nawaliwali keia, O na makahiki o ka lima akau o ka Mea kiekie loa.

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

E hoomanao aku au i na hana mana a Iehova: E hoomanaoio no hoi au i na mea kupanaha au, i ka wa kahiko.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

E noonoo aku au i kau hana a pau, A e manao nui hoi i kau mau haua mana.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Aia kou aoao, e ke Akua, ma kahi hoano, Owai la ke Akua nui e like me ke Akua?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

O oe ke Akua nana i hana na mea mana: Ua hoike mai no hoi oe i kou ikaika mawaena o na kanaka.

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

I kou lima iho no oe i panai ai i kou poe kanaka, I na mamo a Iseraela, a me Iosepa. (Sila)

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Ike aku la na wai ia oe, e ke Akua; Ike aku la na wai ia oe, a haalulu iho la: Kupikipikio no hoi na hohonu.

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Ninini mai la hoi na ao i ka wai: Hoohekili mai la hoi na ao; Hoholo ae la na uila ou.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Maloko o ka puahiohio ka leo o kou hekili: Hoomalamalama mai la na uila i ka honua: Naue iho la ka honua me ka haalulu.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Aia kou kuamoo ma ka moana, A o kou alanui hoi ma na wai nui; Aole i ikeia kou mau kapuwai.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Alakai aku no oe i kou poe me he ohana hipa la, Ma ka lima o Mose, ma laua o Aarona.