Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
I cry out to God; I cry aloud to him, and he hears me.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Whenever have trouble, I pray to the Lord; all during the night I lift up my hands while I pray, [but] nothing causes me to be comforted.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
When I think about God, I (despair/think that he will never help me); when I meditate about him, I am discouraged.
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
[All during the night] he prevents me from sleeping; I am very worried, with the result that I do not know what to say.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
I think about days that have passed; I remember [what happened in] previous years.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
I spend the whole night thinking [about things]; I meditate, and this is what I ask myself:
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
“Will the Lord always reject us? Will he never again be pleased with us?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Has he stopped faithfully loving us? Will he not do for us what he promised to do?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
God promised to be merciful to us; has he forgotten that? Because he is angry [with us], has he decided to not be kind to us?”
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Then I said, “What causes me to be [very] sad is that [it seems that] God, who is greater than any other god, is no longer powerful.”
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
[But then], Yahweh, I recall/remember your great deeds; I remember the wonderful things that you did in the past.
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
I meditate on all that you have done, and I think about your mighty acts.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
God, everything that you do is holy; there is certainly no god [RHQ] who is great like you are!
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
You are God, the one who performs miracles; you showed to people of many people-groups that you are powerful.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
By your power [MTY] you rescued your people [from Egypt]; you saved those who were descendants of Jacob and [his son] Joseph.
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
[It was as though] the waters [of the Red Sea] saw you and became very afraid, and even the deepest part of the water shook.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Rain poured down from the clouds [PRS]; it thundered [very loudly] [PRS], and lightning flashed in all directions.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Thunder crashed in the whirlwind, and lightning (lit up/flashed across) the entire sky [HYP]; the earth shook violently [DOU].
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
[Then] you walked through the sea on a path that you made through the deep water, but your footprints could not be seen.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
You led your people like [a shepherd leads his] flock [of sheep], while Moses and Aaron were the leaders [of your people].
