Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
For the leader. On Jeduthun. Of Asaph, a psalm. Loudly will I lift my cry to God, loudly to God, so he hears to me.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
In the day of my trouble I seek the Lord; in the night I lift my hands in prayer, refusing all comfort.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
When I think of God, I moan; when I muse, my spirit is faint. (Selah)
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
When you hold my eyes awake, and I am restless and speechless,
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
I think of the days of old, call to mind distant years.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
I commune with my heart in the night, I muse with inquiring spirit.
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
‘Will the Lord cast us off forever, will he be gracious no more?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Has his love vanished forever? Is his faithfulness utterly gone?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Has God forgotten to be gracious, or in anger withheld his compassion?’ (Selah)
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Then I said, ‘This it is that grieves me, that the hand of the Most High has changed.’
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
I will think of the deeds of the Lord, and remember your wonders of old.
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
I will muse on all you have wrought, and meditate on your deeds.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Then your way, O God, was majestic: what God was great as our God?
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
You were a God who did marvels, you did show your power to the world
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
by your arm you rescued your people, the children of Jacob and Joseph. (Selah)
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
The waters saw you, O God. The waters saw you and shivered; to their depths they trembled.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Clouds poured torrents of water, thunder rolled in the sky, your arrows sped to and fro.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Loud was the roll of your thunder, lightnings lit up the world. Earth quaked and trembled.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
In your way, Lord, through the sea, in your path through the mighty waters, your footsteps were all unseen.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
You did guide your folk like a flock by the hand of Moses and Aaron.
