Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
[For the Chief Musician. To Jeduthun. A Psalm by Asaph.] My cry goes to God. Indeed, I cry to God for help, and for him to listen to me.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
In the day of my trouble I sought the LORD. My hand was stretched out in the night, and did not get tired. My soul refused to be comforted.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
I remember God, and I groan. I complain, and my spirit is overwhelmed. (Selah)
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
You hold my eyelids open. I am so troubled that I can't speak.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
I have considered the days of old, the years of ancient times.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
I remember my song in the night. I consider in my own heart; my spirit diligently inquires:
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
"Will the LORD reject us forever? Will he be favorable no more?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Has his loving kindness vanished forever? Does his promise fail for generations?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Has God forgotten to be gracious? Has he, in anger, withheld his compassion?" (Selah)
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
And I thought, "This is my wounding, that the right hand of the Most High has changed."
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
I will remember the works of the LORD; for I will remember your wonders of old.
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
I will also meditate on all your work, and consider your doings.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Your way, God, is in the sanctuary. What god is great like God?
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
You are the God who does wonders. You have made your strength known among the peoples.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
You have redeemed your people with your arm, the sons of Jacob and Joseph. (Selah)
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
The waters saw you, God. The waters saw you, and they writhed. The depths also convulsed.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
The clouds poured out water. The skies resounded with thunder. Your arrows also flashed around.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
The voice of your thunder was in the whirlwind. The lightnings lit up the world. The earth trembled and shook.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
Your way was through the sea; your paths through the great waters. Your footsteps were not known.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
You led your people like a flock, by the hand of Moses and Aaron.
