Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
Voor muziekbegeleiding; voor Jedoetoen. Een psalm van Asaf. Luide roep ik tot Jahweh; Luide tot God, opdat Hij mij hore!
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Overdag zoek ik in mijn benauwdheid den Heer, ‘s Nachts strekken mijn handen zich uit, onvermoeid.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Mijn ziel weigert troost: denk ik aan God, ik moet kreunen; Peins ik na, mijn geest is verslagen.
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Ik kan mijn ogen niet sluiten, En van onrust niet spreken.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Ik denk aan de oude dagen terug, En herinner me weer de vroegere jaren;
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Ik lig er ‘s nachts over te peinzen, Te klagen, en in mijn gedachten te tobben.
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Zou de Heer dan voor altijd verstoten, En nooit genadig meer zijn;
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Zou zijn liefde voorgoed zijn verdwenen, Zijn belofte verbroken, die Hij deed van geslacht tot geslacht;
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Zou God zijn vergeten, Zich te ontfermen, Of in zijn toorn zijn hart hebben gesloten?
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Maar ik sprak: Neen, dìt werp ik ver van mij af, Dat de hand van den Allerhoogste veranderd zou zijn!
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Ik dacht dus aan uw daden, o Jahweh, Dacht terug aan uw vroegere wonderen;
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Peinsde over al uw werken, Overwoog, wat door U is verricht.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Ja, uw weg was heilig, o God; Welke God was ontzaglijk als Jahweh!
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Gij waart de God, die wonderen wrochtte, En uw macht aan de heidenen toonde!
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Gij hebt door uw arm uw volk verlost, De zonen van Jakob en Josef!
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
De wateren zagen U, o God, De wateren zagen U en beefden, Zelfs de zeeën begonnen te rillen;
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
De wolken goten stromen neer, Het zwerk daverde en dreunde, Langs alle kant vlogen uw schichten rond.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Uw donder kraakte en rolde, Uw bliksems verlichtten de wereld, De aarde rilde en beefde!
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
Uw weg liep midden door de zee, Uw pad door onstuimige wateren; Toch bleven uw sporen onzichtbaar!
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Zo hebt Gij uw volk als schapen geleid, Door de hand van Moses en Aäron!
